Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyvunna landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken ock afgafs den 19 Augusti samt innehåller en mängd uppgifter af intresse om dåvarande förhållanden så väl i dessa landskap som i synnerhet i de särskilda städerna.
Kungsbacka by eller fläck (köping), den första ort i Halland, som af riksrådet besöktes, ansåg han icke böra tilläggas någon stapelrätt, men väl att »en flock af gästgifvare och nödiga embetsmän (handtverkare) för landet och för resande» der borde finnas samt accis och lilla tullen der inrättas, »kongl.maj:ts inkomster till någon liten förmering.» Fläcken kunde ock hafva nytta deraf, att bönderne i häradet af gammalt haft tillstånd att segla på frakt samt föra trävirke och sten. De hade en stor hop sköna skutor, med hvilka de löpte mycket efter kalk till Norge och annorstädes på frakt, hvarigenom så Göteborg som andra orter mycket kunde betjenas; men som denna seglation kunde, om den missbrukades, skada så städernas handel som kongl. maj:ts tullar, så hade en tullnär med en besökare blifvit förordnad i Mahlsund, en hamn 2 mil längre ut till sjös, för att uppbära tull för den sten och de trävaror, som utfördes, samt tillse, det inga andra varor af dem ut- eller infördes. Då emellertid alla skutorna kommo till denna ort redan fullastade, kunde lätteligen hända, att bönderne under trävirket hade lärft, smör, fläsk m. m., hvilket ingen kunde komma åt till att se. Riksrådet föreslog derföre en nådig förordning, att alla skutor, som ville segla, skulle först om våren, när de kunde komma ur sina vinterläger, lägga till på den stora fjorden vid Kungsbacka, der intaga sin laddning i besökarens närvaro, så af honom förpassas till Mahlsund, med bifogad lista på innehafvande gods, hvarefter tullnären i Mahlsund kunde uppbära tullen och, om några varor funnos i skutan, som icke voro upptagna på besökarens lista, dem konfiskera. På lika sätt skulle de vid inkommandet, sedan de varit i Mahlsund, stanna på fjorden och der förblifva så länge de vore hemma, hvarigenom allt underslef skulle förebyggas och Kungsbacka »med ölsäljning och sådant få en liten näring».
Vi hafva anfört detta förslag af en i Sveriges dåvarande handels- och sjöfartsförhållanden ganska förfaren man såsom ett prof på den tidens sätt att ordna trafiken för den mindre sjöfarten.
Varbergs handel bestod mest af hvad det kringliggande landet kunde gifva – några feta varor och hudar, helst bockhudar, hvilka dock för den höga tullens skull under någon tid icke kunnat utskeppas. Det hade varit i fråga att fråntaga Varberg dess seglationsfrihet, emedan Göteborg och Halmstad deraf kunde lida, men detta afstyrktes af Christer Bonde, emedan Varberg dref handel endast med kringliggande traktens produkter, och den ringa afsaknad, Göteborg och Halmstad deraf kunde hafva, mer än uppvägdes af beqvämligheten för landet deromkring att der kunna afsätta sina varor, skaffa sig penningar till sina utlagor samt förse sig med salt och andra nödtorfter.
Falkenberg var en liten fläck med ungefär 60 borgare, hvilkas förnämsta egendom var den till fläcken hörande jord, som af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
