Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finner icke heller att han synnerligen utmärkt sig under utöfningen deraf. Också blef Carl Gustaf Wrangel redan i Februari 1653 utnämnd till vice riksamiral och förde, jemte amiralen Clas Bielkenstierna, befälet öfver flottan, likasom riksrådet och amiralen Åke Ulfsparre var den egentlige ledaren inom amiralitets-kollegium.
I allmänhet synes Gabriel Oxenstierna varit den minst betydande bland dem, som på hans tid innehaft rikets högsta embeten, hvarföre ock omdömena om honom utfallit temligen skiljaktigt och till en del motsägande hvarandra. Christina berömde honom, såsom »en redbar man, med tillräcklig duglighet för sitt embete». Axel Oxenstierna åter ansåg honom vara »hvarken i embetet eller som enskild berömvärd». Mot hans utöfning af riksskattmästare-embetet förekommo flera anmärkningar och man beskylde honom äfven att dervid stundom allt för mycket se sina egna fördelar till godo; men, å andra sidan, gaf han ett vackert bevis på oegennytta, då han vid ryska krigets utbrott 1656 erbjöd sig att understödja det mot ryssarne stälda krigsfolket med 500 tunnor spanmål.
Under Carl Gustafs regering lyste han egentligen genom sina söner, af hvilka den äldste, Gabriel, blef riksmarskalk efter Johan Oxenstierna och var mycket omtyckt af Carl Gustaf, som också dog i hans armar; den andre, Bengt, ofta användes af konungen i ganska vigtiga värf och sedermera blef en af Sveriges mest framstående statsmän, samt den tredje, Gustaf, som slutligen blef rikstygmästare och riksråd, var Carl Gustafs följeslagare under alla hans krigståg.
Deras fader, riksamiralen, deltog under året 1656 flitigt i rådets öfverläggningar och var ännu den 3 November närvarande vid ett af dess sammanträden, men insjuknade kort derefter och afled å en af sina egendomar, Edsberg i närheten af Stockholm, vid nära 71 års ålder, den 12 December 1656, samt blef jemte sin i Januari samma år aflidna hustru Anna Banér, en dotter till riksrådet Gustaf Axelsson Banér, begrafven i Esterna kyrka i Roslagen. Utom af sina tre söner öfverlefdes Gabriel Oxenstierna af flera döttrar. En af hans afkomlingar var den berömde skalden Johan Gabriel Oxenstierna, och denna gren af Oxenstiernska slägten fortlefver ännu, hvaremot Axel Oxenstiernas ätt utdog redan med med hans sonsonsson, Carl Gustaf, 1706, och hans broder Gabriels med dennes afkomling i femte led, Gabriel, 1803.
Carl Gustaf Wrangel, som i Dec. 1657 blef riksamiral efter Gabriel Oxenstierna, skola vi återfinna bland Carl Gustafs krigare, till hvilka han hörer mera egentligt än till hans embetsmän.
Erik Oxenstierna, grefve till Södermöre, friherre till Kimito, herre till Tidön, Julstad och Viby, yngre son till Axel Oxenstierna och Anna Bååt, var född å deras gods Fiholm i Södermanland den 13 Februari 1624. God fattningsgåfva, stor arbetshåg, redbart sinne samt ett vänligt och behagligt umgängessätt gjorde honom tidigt omtyckt och stadgade faderns beslut att utbilda honom för den högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
