Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embetsmannbanan. Han stannade också en längre tid vid Upsala högskola för att enligt faderns föreskrift »lägga god grund för sina kunskaper i troslära, filosofi och latin», samt gjorde der närmare bekantskap med den två år äldre pfaltzgrefven Carl Gustaf, som sedermera blef hans konung. Enligt tidens sed höll han här åtskilliga latinska tal, bland andra ett till minne af sin farbroder, riksdrotsen Gabriel Oxenstierna, och valdes år 1642 till akademiens rector illustris. Sedan han fylt sitt nittonde år, företog han 1642 en utrikes resa, som varade i två år och hvarunder han besökte Tyskland, Italien, Schweiz, Frankrike och Nederländerna.
Vid hemkomsten 1645 blef han genast utnämnd till drottningens öfverkammarherre och många trodde honom vara ämnad att komma till henne i ett vida närmare förhållande. Det var nemligen ett länge gängse rykte, att hans far sökte få honom till gemål åt den unga drottningen. Redan 1633 hade, under mötet i Heilbronn, Richelieu för att vinna rikskanslern för Frankrike erbjudit honom franske konungens biträde att tillvägabringa en äktenskapsförbindelse mellan Christina och Erik Oxenstierna samt till och med utfäst sig att lemna de penningar och trupper, som möjligen kunde behöfvas för detta förslags genomförande; men dessa lysande förespeglingar hade ingen inverkan på Oxenstiernas sjelfständiga hållning, lika litet som ett under året 1637 af Richelieu förnyadt försök i samma syftning. Sedermera synes likväl franska regeringen hafva begagnat detta rykte, hvilket den sjelf sökt göra till verklighet, för att mot rikskanslern reta Christina och på detta sätt motverka hans inflytande på de tyska fredsunderhandlingarna. Detta lyckades äfven, såsom vi i det föregående visat, och ryktet om den tilltänkta giftermålsplanen fortfor, med tillägg att ett förslag i detta hänseende skulle vid nästa riksdag framställas af presterskapet. Drottningen var sjelf öfvertygad, att rikskanslern förehade sådana planer, hvarföre hon 1646 skickade Erik Oxenstierna till Estland såsom guvernör deröfver.
Säkert är emellertid att Erik Oxenstierna redan före denna tid rådgjort med fadern om en förbindelse med en helt annan person än drottningen, och vi hafva förut berättat huru fadern i ett bref till sonen uppmanade honom att snart gifta sig, för att såmedelst vederlägga dessa illvilliga rykten, »ehuru», tillade han, »jag bekänner, att sådana rykten och inbillningar ej förtjena, att man på dem kostar ett enda ord, om man hade med en annan person att göra». Sonen lade faderns uppmaning på hjertat och förlofvade sig kort derefter med Elsa Elisabeth Brahe, en dotter till den vid Lützen fallne grefve Nils Brahe och brorsdotter till riksdrotsen, hvarefter deras bröllop firades på Åbo slott i September 1648.
Härefter gjorde ock Christina mera rättvisa åt Erik Oxenstiernas förtjenster. Han var en ovanligt kunnig, arbetsam, redbar och förståndig man, med ett lugnt och allvarligt, men tillika mildt och angenämt väsende, hvarigenom han var värderad och afhållen af alla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
