Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa underhandlingar afbrötos, fick De la Gardie tillfälle till ett besök i Sverige och åtföljde sedermera konungen under det andra danska kriget, då han hade ett befäl på Amager-ön vid Köpenhamn, men skickades i början af året 1659 åter att deltaga i den nya polska fredskongress, som skulle sammanträda i Oliva i närheten af Danzig. Jemte franska sändebudet Terlon steg han i en slup för att gå ombord på ett fartyg, som skulle föra honom till Wismar, men råkade under öfverfarten i lifsfara, då storm och kringdrifvande isstycken hotade att kasta slupen öfver ända. »Det var ett underverk», skrifver Terlon i sina anteckningar, »att vi undsluppo en så stor fara, i synnerhet under en en natt så mörk, att man ej såg annat ljus än glimten från isarna. Kölden var så stark, att jag ett ögonblick blef deraf öfverväldigad, och om vi ej styrt i land, hade otvifvelaktigt grefve De la Gardie och jag varit döda, innan vi hunnit fram till fartyget.» Följande dagen kommo emellertid båda lyckligen om bord å fartyget, som förde dem till Wismar.
Härifrån skref De la Gardie flera bref till konungen, i hvilka han afrådde fortsättandet af kriget mot Danmark, men tillstyrkte i stället ett anfall mot Österrike. Konungen, som misstänkte, att De la Gardie låtit af det franska sändebudet öfvertala sig till dessa framställningar i Frankrikes intresse, förlorade slutligen tålamodet och skref den 14 Februari till De la Gardie ett bref i samma anda som de förra bannebrefven. »Hvad edra reflexioner om verket i allmänhet vidkommer», heter det bland annat i detta bref, »så är eder nogsamt före eder afresa bekant vordet hvad som af oss i rådet derom är beslutadt, att oss icke litet nu förundrar öfver den tvekan, ostadighet och obetänksamhet, med hvilken I låten eder omföra, väl påminnandes eder hvad skäl då föreburos, som tjenligast befunnos till vår stats och fäderneslands välfärd och säkerhet, så att I ock då gillade de consilierna. Det kommer oss derföre främmande före, att I nu från sådana grunder viken, alldeles oss ifrån det danska verket afrådandes och oss styrkandes att inveckla oss och vårt rike uti ett tyskt krig och med Österrike, hvilket, huru mycket det hafver att betyda, vi fuller med bättre skäl kunna besinna. Det hade varit önskligt, att, när I haden en stor del i ärendena och rådslagen, I då haft sådana tänkesätt och sådan beständighet deri, då vi hade många fördelar mot Österrike och icke behöfde längta så mycket efter fred, samt att I då icke hade gifvit efter eller varit orsak till, att vi lemnat våra förmåner och släppt dem ur händerna, utan försigteligen begagnat de fördelar, Gud då gifvit Sverige. Då hade sådant edert råd varit helsosamt och nyttigt, men nu äro sådana skäl icke längre för handen, så att den, som råder till ett sådant krig under nuvarande förhållanden, kan intet annat råda än att inveckla fäderneslandet i de största svårigheter och vidlyftigheter. – Vi kunna fördenskull icke annat döma, än att I låten eder öfvertalas och förledas af de franska ministrar, hvilka söka befordra hvad slut som helst på danska kriget, för att vi till deras bästa sedan med Österrike måge oss inlåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
