Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I hafven derföre intet behof att låta eder med hvart väder omföras, billigandes först hemma i rådet den resolution och de grunder, som helsosamme och tjenlige befunno äro för oss och vårt rike, och sedan I ären dit utkommen, för att hjelpa till att drifva dessa beslut till föresatt mål, då oåtspord och opåkallad tasta an att förändra sakerna, hvarigenom hela verket lätt kunde rubbas. Så hafven I icke heller af nöden att låta eder ledas af franska ministrarna, som blott kasta ögonen på eget intresse, utan att I såsom en god svensk minister helt enkelt följande den eder gifna instruktion, låten det eder anbefalta uppdrag vara eder enkanneligen om hjertat, och det söken till en önskelig utgång bedrifva. Ty häruti består eder pligt och att I icke bekymren eder om annat åtfrågande. Vi vilje fuller sjelfve hafva i åtänkande hvad vår stat skall och kan vara tilldrägligt och hvad som står i det danska väsendet till att göra, och måsten I, hvad edert uppdrag anbelangar, icke träda ifrån edra embetsbröder, utan såsom fullmakt och instruktion är utfärdad för eder samteligen, så skolen I ock samteligen verket handtera och drifva, följandes eder föreskrifna befallningar, och der I icke finnen eder capabel sådant att göra och alltså iakttaga eder åliggande pligt, så mågen I säga eder i tid derifrån, att verket genom eder icke måtte förvirras.»[1]
Sällan har väl någon af rikets högsta embetsmän fått en sådan tillrättavisning af sin konung, och detta bref är icke ett enskildt, utan en embetsskrifvelse, kontrasignerad af statssekreteraren Ehrenstéen. De la Gardie höll dock till godo dermed och stannade på sin plats. I allmänhet tyckes han varit oåtkomlig för förödmjukelser, hvilka för öfrigt hvarken Christina eller hennes efterträdare, hans svåger, sparade honom. Carl Gustaf synes ock varit öfvertygad, att de bannebref, han aflät till sin svåger, ej skulle rubba det goda förståndet dem emellan, ty kort efter roskildska freden ämnade han, såsom här ofvan är berättadt, utnämna honom till rikskansler, för att, då De la Gardie funnits olämplig såsom riksskattmästare, likväl bland rikets högsta embetsmän ega en man, på hvars tillgifvenhet för hans hus konungen kunde fullt lita.
Sjelf hyste De la Gardie ingen hög tanke om sin förmåga att bestrida det vigtiga rikskanslersembetet. I ett flera år efteråt skrifvet bref till Carl XI yttrade han: »Jag fann mig nogsamt ega brist på alla de egenskaper, som dertill fordrades, så i grundliga studier, erfarenhet, försigtighet, klokhet och vältalighet som annat mer, hvilket mina företrädare gjort så namnkunnige och i fäderneslandets tjenst så meriterade, ty allena med trohet och redliga afsigter var det icke nog eller lät sig göra. Alle redlige män skola också bevittna kunna, att jag icke allenast aldrig denna tjenst eftersträfvat eller mig derom förhoppning gjort, utan för den samma fasat och liksom haft en naturlig motvilja, så att jag med all sanning kan säga, att jag undergick salig konungens vilja allenast af trogen vördnad emot min så kära konung och uppriktig tillgifvenhet mot eders maj:t, såsom en då så späd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
