Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillika en säkerhet i rörelserna, som väl förtjenade den benämning af »Nordens ljungeld», man gaf honom. Hans krigskonst var här en helt annan än hans store morbroders. Gustaf Adolf gjorde under sina tyska fälttåg i början endast långsamma framsteg, åtnöjde sig att intaga några fasta punkter, för att alltid hafva sitt återtåg betryggadt, och först när detta var iakttaget samt hans egen och hans bundsförvandter styrka var sådan, att han med någorlunda sannolikt hopp om framgång kunde våga en större strid mot fienden, inlät han sig i en sådan samt fullföjde derefter med rastlös verksamhet sina framgångar. Carl Gustaf åter följde den krigskonst, som sedermera gjorde den förste Napoleon så berömd, att genast uppsöka fienden, hvarhelst denne samlat sig, slå honom ur fältet, skingra hans stridskrafter och först derefter bemäktiga sig de fasta platserna. I början tycktes också utgången fullt rättfärdiga detta djerfva krigföringssätt. Polackarne blefvo öfverallt slagna och skingrade, och med undantag af Danzig föllo de vigtigaste orterna så inom Preussen som i Stor-Polen utan svårighet i svenskarnes händer. Krigets fortsättning visade likväl, att Carl Gustaf icke lika säkert bedömt sin ställning i Polen som hans morbroder sin uti Tyskland. Att Carl Gustaf fördjupade sig i Polen och splittrade sina stridskrafter, i stället att hålla dem tillsammans i Preussen och sätta sig i fast besittning af de landskap, han från början ville vinna, var ett stort strategiskt misstag, som ytterligare förvärrades af det ännu större politiska att vilja göra sig till Polens konung, hvartill han lät förleda sig af sina lätt vunna framgångar och den hyllning, som egnades honom af polska krigareskaror, hvilka, när de ingen ledning hade att vänta af Johan Casimir, hellre slöto sig till den svenske konungen än till ryske czaren. Omisskänneligen underskattade Carl Gustaf alltför mycket Polens motståndskraft samt missförstod den der rådande sinnesstämningen, i det han betraktade såsom en hyllning åt sin personlighet hvad som i sjelfva verket icke var annat än ett val af ett mindre ondt framför ett ännu större. Detta olyckliga strategiska och politiska misstag föranledde emellertid alla de följande motgångarna och den bedröfliga utgång det polska kriget slutligen fick. Genom de svenska stridskrafternas spridning öfver en alltför stor yta framkallades alltför många stridigheter mellan dem och den polska befolkningen, hvartill kommo åtskilliga mindre väl beräknade politiska och förvaltnings-åtgärder, i följd af hvilket allt hos denna befolkning uppstod ett national-hat mot svenskarne, hvilket slutligen gick ända derhän, att den hellre ville hafva ryssarne än svenskarne till vänner och ansträngde sig till det yttersta för att frigöra sig från dessa.
Emellertid, om man också måste frånkänna Carl Gustaf den säkra uppfattning af förhållandena i deras helhet, som i så hög grad utmärkte hans store morbroder, finner man dock hos honom i flera andra hänseenden ganska framstående fältherre-egenskaper, och för öfrigt får det väl erkännas, att man kan vara en ganska stor härförare utan att derföre vara en Gustaf Adolf. Carl Gustafs sätt att reda sig ur det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
