Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så hög grad äfventyrliga vinterfälttåget till Jaroslaw, hans ledning af slaget vid Warschau, hans tåg från Polen till Holstein och Jutland, hans anordningar i allmänhet under de båda danska krigen hafva af kännare i krigskonsten blifvit högeligen beundrade, och det var icke misstag i de krigiska anordningarna, som förorsakade missödena under det senare danska kriget, utan samma missuppfattning af fiendens motståndskraft och samma förmätenhet att försaka det säkra myckna för att jaga efter det osäkra allt, som förut vållat olyckorna under de polska fälttågen. Hvad som särskildt utmärkte Carl Gustaf var den utomordentliga skicklighet, fyndighet, snabbhet och djerfhet, hvarmed han alltid förstod att till sin fördel begagna hvarje tillfällighet, vare sig för att vinna en framgång eller rädda sig från en öfverhängande fara. Genom denna förmåga godtgjorde han, så vidt det lät sig göra, sina misstag i den högre ledningen, och om han än stundom misslyckades i det hela, lyckades han dock ganska ofta i enskildheter. Både af sina befälhafvare och af sina soldater fordrade han mycket, men gaf dem också mycket och blottstälde sig sjelf lika mycket som någon krigare inom sin här. Mellan honom och hans krigare rådde också alltid en varm och fast tillgifvenhet. Han egnade dem en faderlig vård, och de visste, att de i honom hade både en far och en ledare, hvilken de också alltid följde med gladt mod, hvart han än förde dem.
Såsom krigare stod sålunda Carl Gustaf ganska högt, hvad man än kan hafva att anmärka mot honom såsom härförare i högre mening, men såsom statsman kan han ej ställas lika högt. Ingen svensk konung har inom så kort tid fört så många underhandlingar som han, och om man någon gång förebrått den svenska diplomatien brist på företagsamhet, så gjorde sig deremot Carl Gustaf skyldig till alltför mycken. Ända från det han blef konung förde han ständigt någon underhandling antingen om förbund eller fred, oftast samtidigt med flera makter och icke sällan på samma gång med sådana, som voro sig emellan fiendtliga. Han var derunder så fruktsam på förslag och på lysande löften, och hans förslag röjde ofta så äfventyrliga planer, att han efter hand väckte misstroende hos alla, med hvilka han underhandlade, och slutligen ej kunde vinna eller bibehålla någon enda pålitlig bundsförvandt, huru mycket han än sträfvade derefter. Han saknade dock icke ganska utmärkta egenskaper äfven såsom statsman. Det skarpa förstånd, den outtömliga fyndighet på utvägar, den ovanliga förmåga att göra sig till godo hvarje tillfällighet, som röjde sig hos honom såsom härförare, visade han äfven såsom statsman, men hans alltför lifliga inbillning förledde honom i denna senare egenskap till misstag, hvilka han såsom krigare endast delvis kunde godtgöra och hvilka för statsmannen förblefvo ohjelpliga.
Hans första större politiska företag, det polska kriget, har ofta blifvit strängt bedömt, såsom börjadt utan nödtvång samt endast för tillfredsställandet af hans krigslystnad och begär efter krigiskt rykte. Vigtiga politiska skäl funnos dock för detta krigs företagande, då ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
