Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäderneslandet högt förtjent konungs, likasom det ock skett med framfarne konungars. De afvikelser från hvad förut varit vanligt, hvilka testamentet innehöll, kunde man väl af tacksamhet mot den aflidne medgifva. Hvad enkedrottningens deltagande i regeringen beträffade, vore qvinnoregering ej något nytt i Sverige, deruppå vore drottning Christina ett exempel, som borde vara i allas minne. Hertigen vore på mödernet af Sveriges konungaätt, född inom riket, brukad i dess tjenst och för sin nära slägtskap med den omyndige konungen berättigad att deltaga i förmynderskapet, hvilket skulle låta sig göra bättre inom än utom riksstyrelsen och i förra fallet utan kostnad för riket. Han vore dessutom af mogen ålder, tillgifven konungahuset och riket samt presterskapet bevågen. Förändringen i drotsens och marskens värdighet vore af ingen vigt och kunde anses medfölja ombytet af personer. Dessutom, om deraf kunde förorsakas oro och missförstånd, vore väl sådant ännu mera att befara af hertigens uteslutande ur styrelsen. För öfrigt hade ständerna redan hos konungen anhållit, att han måtte förordna om förmynderskapet. Vid början af konungens sjukdom hade nemligen ständerna den 2 Februari 1660 inkommit till honom med en skrifvelse, i hvilken de framstält sin önskan, att till säkerhet vid möjliga olyckshändelser den unge prinsens arfsrätt måtte under den pågående riksdagen blifva genom formlig hyllning uttryckligen stadfästad, öfverlemnande åt konungens eget afgörande huru dervid skulle tillgå, äfvensom att förordna om »prinsens uppfostran och information vid all oförmodelig händelse, provisionelt förmynderskap och dess högfurstliga stat och underhåll, med annat mera, som dervid hänger».
På grund af allt detta stannade presteståndet i den mening, att det vore rådligast blifva vid testamentet, hvilket ock vore bästa sättet att undgå de vidlyftigheter, som skulle åtfölja uppgörandet af en ny regeringsform. Den förra af år 1634 kunde nemligen ej obetingadt anses vara fortfarande gällande, då den aldrig blifvit af konung Gustaf Adolf sedd, än mindre underskrifven, utan rikskanslern Axel Oxenstierna hade uppsatt den efter konungens död. Drottning Christina hade aldrig stadfäst densamma, och vid hennes kröning hade det varit fråga om att upprätta en ny regeringsform, hvilket dock ej skett. Ett utskott från ståndet skulle till rådet framföra ståndets mening, att testamentet måtte blifva gällande.
Borgareståndet hade efter långvariga öfverläggningar kommit till samma resultat som presteståndet, att man borde hålla sig vid testamentet, och de skäl, som härför anfördes, voro ungefär desamma som blifvit framstälda inom presteståndet. Under öfverläggningarna hade borgareståndet förfrågat sig hos presterna, huru stånden borde meddela hvarandra sina meningar, och fått till svar, att alla stånden borde komma tillsammans för gemensamma rådplägningar, men att presteståndet emellertid vore beredt att ensamt eller med de andra stånden besöka rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
