Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några bondeståndets öfverläggningar under denna dag omtalas icke. Sannolikt hade detta stånd då ej ännu från rådet erhållit något meddelande af testamentsfrågan, emedan under den föregående dagen endast ledamöter från de tre öfriga stånden varit uppkallade i rådet för att få kännedom om testamentets innehåll.
Följande dagen, den 15 Februari, skulle ståndens skiljaktiga meningar sammanjemkas. Rådet var samladt från kl. 7 på morgonen till 8 på qvällen, och hela dagen förgick under öfverläggningar dels inom hvart stånd för sig, dels genom utskott, mellan stånden inbördes samt mellan dessa och rådet.
Bönderne kommo till adeln och förklarade, att de i sin enfald ej kunde så noga bedöma högvigtiga ärenden, men att de dock ämnade hålla sig vid konungens vilja och testamente. Adeln förestälde dem, att detta testamente vore stridande mot rikets lag och dess tillkomst ett egenmäktigt tilltag af konungen mot ständernas friheter; men de sade sig ändock vilja stå fast dervid, »så länge deras blod ännu var varmt». Från adelns sida invändes: »Hertigen är en menniska och kronan en stark frestelse, som ofta väpnat den ena brodern mot den andra. Nu viljen I dertill lemna hären och fästningarna i hans hand. Huru tron I det skall gå?» Böndernes talman och några andra tycktes lyssna till dessa adelns betänkligheter, men mängden vidhöll dock sin mening. De ville till styresman hafva icke ett barn, utan en man af mogen ålder, som kunde försvara dem. Riket borde ock hafva en arffurste, så att någon funnes att taga till konung, derest den nu lefvande fölle undan. När böndernes utskott kom upp i rådet, frågade Brahe om presterne lagt dem i munnen de ord, som blifvit yttrade och tillade: »Om I tagen hertigen in i regeringen, skall hela rikets råd nedlägga sina sysslor, och då ären I skulden till all den villervalla, som häraf kan uppstå och som väl kan kosta en eller annan hufvudet.» Dessa förespeglingar gjorde många betänksamma, men flertalet vidhöll dock sitt beslut om testamentets gillande.
Ännu mera bestämdt stod presterskapet fast vid sitt beslut i samma riktning. Ett utskott, anfördt af ståndets talman, biskop Enander, infann sig på riddarhuset, der Enander tillkännagaf hvad ståndet beslutat och skälen dertill.
Brahe förklarade för presterne, likasom förut för bönderne, att alla riksråden skulle nedlägga sina embeten, så framt genom testamentets antagande ständernas frihet blefve våldförd och de lagda under träldomsoket. Enander svarade: »Vi prester äro och vilja också vara ett fritt riksstånd, men vi anse icke friheten komma i någon fara genom detta testamente. Vi bedja adeln ej yrka lagens bokstaf så strängt, att deraf kunde uppstå oenighet, dröjsmål och olycka.» Adeln gaf samma förmaning tillbaka, och så väl detta möte som flera andra på e. m. blefvo fruktlösa.
Borgareståndet sände likaledes ett utskott till adeln, som upprepade hvad förut blifvit yttradt till preste- och bondestånden mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
