Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
testamentets antagande. Då föreslog borgareståndets talman, Johan Prytz, att samtliga stånden måtte förena sig till gemensam öfverläggning, men härtill var adeln ej benägen, emedan den trodde sig bättre kunna verka på hvart stånd för sig, och slutligen, sedan flera deputationer gått mellan de särskilda stånden, utan att någotdera kunnat förmås frånträda sitt beslut, öfverenskom man att uppskjuta afgörandet till följande dagen.
Under loppet af den 15 Februari hade emellertid åtskilliga tilldragelser inträffat, som inverkade på sakens utgång. Hedvig Eleonora hade dittills stått på hertigens sida, men sedan flere bland riksråden försäkrat henne om sina goda afsigter mot henne och hennes son, lofvat henne plats i regeringen och sökt ingifva henne farhågor för hertigens planer, hade hon visat mera benägenhet att öfvergå till den motsatta sidan.
Sjelf hade också hertigen under denna dag väsentligt skadat sin sak genom några egenmäktiga tilltag. Ehuru ännu icke erkänd såsom ledamot af regeringen, hade han tagit till sig alla till densamma stälda bref. Derjemte uppkallade han kommendanten i Göteborg Carl Sjöblad och befalte honom till hertigen öfverlemna stadens nycklar; men Sjöblad svarade, att sådant ej kunde ske, innan han först fått tala vid enkedrottningen och rådet. Vid detta svar blef hertigen så förbittrad, att han drog värjan mot Sjöblad; men Sjöblad dröjde icke att göra på samma sätt och sade: »Om ej ers durchlaucht sticker in värjan, så skall också jag uppföra mig såsom en soldat, och ers durchlaucht skall få se, att han har med en karl att göra.» Detta bragte hertigen till besinning, och Sjöblad gick genast upp och berättade händelsen för drottningen och rådet, hvilka tackade honom för den trohet och beslutsamhet han bevisat. Tilldragelsen blef emellertid snart allmänt bekant och väckte mycken ovilja mot hertigen samt gaf ytterligare stöd åt de flera berättelser om hans häftiga och oroliga lynne, som denna dag af hans ovänner spriddes bland de ofrälse stånden.
Den 16 Februari hölls ett stort sammanträde mellan alla fyra stånden i Tyska kyrkan, emedan intet annat rum fans i staden, der en så talrik församling kunde rymmas. Biskop Enander upptog en psalm, hvarefter hela församlingen föll på knä och gjorde bön. Derpå framstälde landtmarskalken frågan, om icke en öfverenskommelse kunde träffas för den närmaste tiden, och Enander föreslog då, att intill konungens begrafning skulle testamentet anses ouppbrutet, hertigen erhålla furstligt underhåll och regeringen under tiden förestås af enkedrottningen och rådet. Detta förslag antogs enhälligt, emedan något hvar redan insett huru vådligt det vore att, under den ännu rådande upphetsningen i sinnena, bringa till slutligt afgörande den vigtiga frågan om regeringens ordnande och såmedelst framkalla inre söndringar, medan riket ännu var i krig med alla sina grannar. Beslutet blef således, att det slutliga afgörandet af frågan om regeringens ordnande under den unge konungens minderårighet skulle uppskjutas till den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
