Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet, hvar och en förbehållet att hos rådet söka ändring i dess utslag.
Några dagar derefter uppkom fråga, huruvida de staten tillfallna skånska godsen borde och kunde bortgifvas eller förpantas, eftersom inga andra medel funnes att förnöja krigsbefälet och andra sökande. Clas Tott påstod, att den aflidne konungen aldrig tänkt annat än att på detta sätt använda godsen i de eröfrade landskapen, ehuruväl riksråden sjelfva ej borde der skaffa sig förläningar, för att ej gifva anledning till ondt tal. Brahe anmärkte, att man så mycket snarare borde vidtaga denna utväg, som man eljest måste tillgripa de genom reduktionen hemfallna gods, »och dem lärer ingen vara rätt belåten med. De lära föga inbringa, lika som hela reduktionen intet inbringat till kronan, utan blott gör att godsen och landet ödeläggas. De skånska godsen äro ock nu kronan tillfallna i utbyte och stå således till dess fulla disposition». Häremot gjorde Erik Fleming den erinran, att just deras hemfallande till kronan vore ett hinder för deras bortgifvande, äfvensom detta skulle göra ett afbräck i tillgångarna för krigsfolkets underhåll der i orten. Herman Fleming förde samma talan, tilläggande, att man så väl i rådet som vid riksdagen borde öfverlägga, huru ett och annat, som i reduktionsstadgan vore mörkt och otydligt, särdeles angående fjerdeparten, kunde få förklaring. Häri instämde flere, ehuru i annan syftning, emedan de önskade få reduktionens olägenheter bortförklarade.
I början af Augusti bragte den tryckande penningebristen åter å bane frågan om förpantning af kronogods. Brahe gjorde härvid ett nytt anfall mot hela reduktionsverket. Hade hvar och en fått hafva sin besittning oqvald, så hade kronans inkomster af tull och accis tilltagit mer än nu skett, och hade ej dertill kriget kommit, så hade kronan kunnat subsistera utan godsen. Således, när man rätt tänkte på reduktionen, befunnes den helt skadlig, särdeles för framtiden. Han för sin del kunde ej annat än tillstyrka, att man i nödens stund ytterligare sålde eller förpantade kronogods. Gustaf Bonde invände, att afunden stånden emellan uppkommit genom sådant afyttrande af kronans egendom och således äfven måste ökas, om man fortfore dermed, hvarigenom en mera genomgripande reduktion vore i framtiden att befara.
Brahe genmälde, att afunden mot adeln ej hade sin grund i kronogodsens afhändande, utan »verkliga orsaken komme från påfven, hvilken genom sina jesuiter alltid sökt stifta oenighet mellan stånden, såsom bevisas kunde genom bref, dem Brahe sjelf sett». Det vore för öfrigt klart nog, om man såge på forna tider, att de öfriga stånden obilligt besvärade sig öfver adeln, som skulle det vara dess fel, att kronans ekonomi ej mera ville bära sig. Innan Sverige blef ett arfrike, hade konungen ej mera än Upsala öde, hvilket bestod i några landskap och intrader samt var deladt i vissa län mellan de höga embetena, som någon gång hade hela landskap i förläning och deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
