Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvo kronan något visst. De gamla jordeböckerna, äfven de från Gustaf den I:s tid, visade, att kronans räntor då voro mycket ringare än sedan adeln fått godsen, och ändock kunde kronan subsistera. Deremot hade adeln nu lastat på sig stora besvär, såsom allehanda tull och accis med mera, hvilket mycket graverade densamma, då den i forna dagar haft fri handel från sina gods och gårdar. Qvarntull och slika utlagor hade adeln ej heller förut fått vidkännas. Stora gärder hade visserligen utgått under konung Johans tid, men de hade snart åter upphört, så att adeln ej kunde sägas hafva stort vunnit mot fordom tid. De öfriga stånden hade således intet skäl att så högt förtrytas på adeln och dess besittning af kronogodsen, ej heller hade bönderne orsak att besvära
sig, alldenstund de blefve skonsamt nog behandlade, om ock en och annan kunde med skäl beklaga sig öfver sin herres våld och orättvisa. Hvad städerna anginge, stodo de sig mycket bättre nu än förr, hvilket tullinkomsternas stigande nogsamt utvisade. Handeln hade i forna dagar varit ingen; jernet fördes ut oarbetadt och bragtes sedan in bearbetadt af utländingen; manufakturer funnos ej och bergverken voro ej bearbetade. Flottan hade vadmals-segel och få skepp voro till något tjenliga. Krigsmakten var både svag och illa utrustad, soldaterne sågo jämmerlige ut, och så var det med allt hvad kronan tillhörde. Hvad för kultur nu i allmänhet vore här i landet, bure nog syn för sig. Ej heller kunde jorden blifva rätt odlad, så länge kronan innehade den, och ej adeln eller andra enskilde. Detta hade också Gustaf Adolf insett, hvarföre han brukade säga, att det ej bekymrade honom, om kronan än ingen stake hade. Det vore bättre, att kronan hade sina inkomster af tullar, bergverk och dylikt, än att de utginge af bönderna och bestode i små matpersedlar, af hvilka adeln knappt kunde subsistera, än mindre kronan. Allt detta ville drotsen en gång utförligare framställa för ett utskott af ständerna, att de måtte sig derefter rätta. Han slöt med att råda till kronogodsens tillgripande.
Med Brahe instämde Clas Tott och Schering Rosenhane, hvaremot Gustaf Bonde, som ej ville medgifva, att kronan i forna dagar varit så fattig, som drotsen påstått, nu erinrade om de riksdagsbeslut, som stodo i strid mot ytterligare afhändande af kronans egendom. Flertalet beslöt emellertid att kronogods skulle for nödens skull afyttras, men tillika, på Bondes uppmaning, att skriftligt protokoll härom skulle uppsättas, med åberopande af de skäl, som föranledt detta steg, och bland annat, att den aflidne konungen i lifstiden derom gifvit befallning, hvilken ej blifvit verkstäld till hela det belopp konungen utsatt. Hade ständerna sedermera något att invända mot beslutet, så borde de gifva förslag på andra medel, hvarmed godsen kunde igenlösas.
Detta beslut fattades den 10 Augusti, men den 14 förekom åter frågan om reduktionens verkställande, för att åtminstone bereda utväg till supplikanters förnöjande. Äfven denna gång lade sig dock Brahe deremot, och så väl han som Tott, De la Gardie, Knut Kurck, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
