Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera, förespeglade vådan af att så nära den förestående riksdagen stöta sig med adeln; man skulle ändock ej på den korta tiden kunna medhinna särdeles mycket. Gustaf Bonde åter, som visserligen under Carl Gustafs regering motsatt sig den utsträckning, Herman Fleming velat gifva reduktionen, men alltid yrkat en mera begränsad, förestälde å nyo, hvilka vådliga följder det kunde medföra för efterkommande, om man uppsköt att verkställa hvad lagligen var beslutadt. Brahe invände, att det vore en dålig belöning för riksrådens nit och möda, om de äfven skulle mista godsen, jemte det deras löner aldrig föllo ut. »Följden kunde slutligen blifva en ovilja, sådan som i konung Albrechts tid.» Han fritog väl aflidne konungen från all skuld, men kastade den på »elaka rådgifvare», hvilket uttryck tydligt nog åsyftade Herman Fleming. Slutet på öfverläggningen blef, att med reduktionen skulle tills vidare anstå.
I den vigtiga reduktionsfrågan röjde sig sålunda inom rådet tre skiljaktiga åsigter: den första, förfäktad af Herman Fleming, att reduktionen af de kronan afhända godsen borde ytterligare fullföljas, hvilket yrkande dock synes snart nog hafva tystnat; den andra, som ihärdigt framstäldes af Gustaf Bonde, att reduktions-kollegium borde fortsätta sin verksamhet, till undvikande af att frågan droges under ständerna, hvaraf en vida strängare reduktion skulle i framtiden kunna föranledas, samt den tredje, som ifrigt och utförligt yrkades af Per Brahe, att all reduktion vore onyttig och skadlig, samt att tvärt om ytterligare afhändning af kronogods borde ega rum för att afhjelpa penningenöden. Denna sistnämnda åsigt omfattades af det vida öfvervägande flertalet inom rådet, men följderna visade sedermera, att Gustaf Bonde varit den, som säkrast bedömt frågan äfven ur synpunkten af adelns egen fördel.
Man hade under tiden beslutat kalla samteliga riksstånden att sammanträda till allmän riksdag den 21 September; men nu uppstod fråga, huruvida äfven de senast vunna landskapens ständer skulle kallas till denna riksdag. I roskildska fredsfördragets 9:de punkt hade alla adliga och oadliga, andliga och verldsliga stad- och landboer i de förra danska landskapen blifvit försäkrade om ostörd besittning ej blott af sin egendom, men af lag och rätt, af häfdvunna privilegier, fri- och rättigheter, så vidt de ej stodo i strid mot Sveriges rikes grundlagar, med hvilket rike dessa landskap skulle för evigt förenas och förbindas; och som Sveriges konung ville söka hellre förbättra än förvärra dessa sina nya undersåtars vilkor, skulle hvar och en, som underkastade sig Sveriges konungs och rikes höghet, ega tillträde till embete och lön, såsom vore han i Sverige född. Denna försäkran hade i det senast ingångna köpenhamnska fredsfördragets 12:te punkt blifvit förnyad och ytterligare tillagdt, att alla adelsmän, som underkastade sig Sveriges konungs och rikes höghet, skulle njuta samma fri- och rättigheter som infödde svenske adelsmän, samt ega tillträde till svenska riddarhuset och till talan derstädes enligt riddarhusordningen, och det så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
