Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skytte och Bengt Horn till hertigens parti, men Skytte var ännu frånvarande i London och de öfrige voro mera passive än verksamme anhängare. Äfven Schlippenbach hade i början slutit sig till hertigen, men genom löfte om pomerska godset Barth förmåddes han att snart nog öfvergå till rådspartiet. Bland adeln hade hertigen för öfrigt ej särdeles många vänner och ingen af större anseende. De, som mest omtaltes, voro öfversten vid lifgardet, grefve Gustaf Adam Banér, en son till den store härföraren, men för sina många besynnerligheter kallad Dulle-Banér eller »den galne Banér», samt öfverste Arvid Ribbing, som egentligen gjorde sig känd genom trätor med riksdrotsen, med sin landshöfding och sin biskop.
Inom ofrälse stånden åter hade hertigen både talrikare och aktningsvärdare anhängare, mindre af någon tillgifvenhet för hans person, som inom dessa stånd var föga känd, än af motvilja mot hvarje herreregering. Man hoppades att hos hertigen finna några af de egenskaper, som utmärkt hans äldre broder, och att, om han inkomme i regeringen, få i honom en beskyddare mot ett allt för öfvervägande adelsvälde. Biskop Enander var fortfarande hans verksammaste anhängare inom presteståndet, och borgareståndets talman, borgmästaren Prytz, inom detta stånd, ehuru denne nu visserligen icke visade samma nit för hertigens sak som under riksdagen i Göteborg.
Bondeståndets talman under Göteborgs riksdag, Per Ersson, hade då visat sig mycket verksam för hertigens sak, och denne trodde sig kunna räkna ännu mera på hans biträde under riksdagen i Stockholm. Per Ersson beskrifves såsom en ganska slug man, men föga aktningsvärd och allt för mycket begifven på starka drycker, under hvilkas inverkan han icke sällan förlorade sin slughet och yppade mera än som hvarken var honom eller hertigen nyttigt. Han kringskickade öfverallt bland allmogen afskrifter af Carl Gustafs testamente, höll öfverläggningar med åtskilliga borgare i Upsala och lofvade allmogen, att, om han blefve riksdagsman, skulle han skaffa bönderne frihet från dagsverken med mera. Han valdes också verkligen till riksdagsman och började nu föra ett högt språk. Då man varnade honom och hans bönder, svarade han: »Det har ingen fara! Hertigen kommer med 3,000 man till vår hjelp, och vi skola för honom våga lif och blod.» Den nyss förut till landshöfding i Upland utnämnde Clas Rålamb, hvilken vid riksdagen i Göteborg varit en bland dem, som ifrigast uppträdt emot hertigen, förfrågade sig nu hos riksdrotsen, om icke Per Ersson kunde med anledning af detta sitt upproriska tal tagas för hufvudet, och sedan riksdrotsen härtill lemnat sitt bifall, blef Per Ersson häktad och insatt i ett af slottstornen i Upsala.
Clas Rålamb hade för öfrigt redan varit verksam att mot hertigen stämma befälet vid hären i Danmark, dit han sändes kort efter riksdagen i Göteborg, och när, efter freden, Clas Tott kom derifrån till Stockholm, förklarade han att officerarne ämnade mangrant taga afsked, i fall hertigen blefve erkänd såsom riksmarsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
