Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges forna regeringssätt, så att styrelsen skulle föras af infödda svenska riddersman, ehuru man för öfrigt ville visa hertigen all ära. Det öfriga af testamentet må blifva beståndande, så vidt det med lagen öfverensstämmer och rikets säkerhet det tillåter. Enkedrottningen må fortfarande hafva del i riksstyrelsen, dock ej i kraft af testamentet, utan af ständernas fria val, med afseende på den hugnad man gerna ville bereda henne i hennes sorg, och för hennes »dygdesamma comportement», samt på det hon måtte vara ett vittne huru regeringen skötes. I detta betänkande instämde de båda andra klasserna, och då beslutet, efter skedd justering, dagen derpå uppsattes, begärdes uttryckligen, att riket måtte styras efter samma regeringsform som under drottning Christinas minderårighet, men adeln förbehöll sig dock att dervid få göra de påminnelser, som kunde synas nödiga. Slutligen tillades, i anledning af hvad bondeståndet vid Göteborgs riksdag yttrat om rikets brist på öfverhufvud i händelse af den unge konungens bortgång, hvilket man ansåg syfta på hertigen såsom tronföljare i sådant fall, att adeln »ej vill kasta sitt ögonmått till något eventuelt val af annan person», så länge den unge konungen eller hans manlige arfvingar lefde, ej heller tillåta, att någon annan, hvem det vara må, med ord eller gerningar något sådant föresloge. Äfven vid detta tillfälle framskymtade sålunda högadelns gamla obenägenhet mot arfriket, hvilken tillika spåras i Thure Oxenstiernas ofvan anförda yttrande om Gustaf I:s testamente.
Under tiden hade bondeståndet varit uppkalladt till rådet, der riksdrotsen förklarade, att det varit af brist på utrymme, som ståndet ej blifvit kalladt till riddarhuset med de andra stånden. Vidare yttrade han, att man efter vunnen fred, som dock ännu ej vore fullt pålitlig, lyckats afskeda en del af det värfvade krigsfolket, ehuru man nu ej hade sådan tillgång på subsidier som förr. De borde nu betänka sig på frågan om regeringen och det så fort som möjligt, på det saken måtte vara afgjord före drottning Christinas ankomst och således allt tillfälle att blanda sig i denna fråga blifvit henne betaget. Bönderne tackade för godt meddelande, men önskade framför allt lindring i sina skatter. Drotsen sparade ej på löften, och sekreteraren Erik Larsson fick befallning att ytterligare genom utsigt till lindring i skattebördorna, söka göra bondeståndet benäget att lemna frågan om riksstyrelsens ordnande i rådets händer.
Borgareståndet hade emellertid afgjort frågan lika hastigt som adeln. Interimsstyrelsens förslag antogs, dock under förbehåll att hertigen för öfrigt på bästa sätt förnöjdes och att ståndet erhöll stadfästelse på sina privilegier. Regeringen skulle föras af enkedrottningen och de fem höga riksembetena efter salig konungens förordnande och rådets förslag; men valet af personer, åt hvilka styrelsen och förmynderskapet skulle anförtros, öfverlemnades åt enkedrottningen och rådet, som bäst förstodo hvad till rikets nytta lände; och hoppades ståndet, att denna utväg skulle vara den säkraste för konungen och riket och lättast att i en framtid för en myndig konung försvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
