Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt snille och sina stora kunskaper. Han ifrade mycket mot adelsväldet och talade ömsom för en stark konungamakt, ömsom för folkvälde, men i sjelfva verket var hans så ofta i dagen lagda ovilja mot adliga företräden så beskaffad, att då han genom Christinas ynnest vid 34 års ålder blef riksråd på samma gång som den gamle, högt förtjente amiralen Åke Ulfsparre, yrkade han att i sin egenskap af friherre få i rådet plats framför denne, hvilket han också fick.
För öfrigt yttrade sig Skytte ogillande om Carl Gustafs krig mot Polen och Danmark samt ville, att Sverige skulle uteslutande vända sig mot Ryssland, taga Nowgorod och Pleskow, hvarigenom Lifland blefve bäst skyddadt, öppna en handelsväg till Indien samt på detta sätt lägga grunden till en stor nordisk monarki. Man misstänkte emellertid egentliga anledningen till denna hans ryssfiendtliga politik vara, att han egde sina flesta förläningar i de svenska besittningar, som lågo Ryssland närmast och som blefve bättre betryggade mot ryssarnes härjningar ju längre Sveriges gräns mot Ryssland bortflyttades. Under Carl Gustafs sista regeringsår finna vi Bengt Skytte i London, dock ej i någon offentlig egenskap, ehuru han genom trägen brefvexling lemnade konungen underrättelse om hvad i England föreföll och synes således icke helt och hållet förlorat hans förtroende.
Efter Carl Gustafs död erbjöd sig Skytte att framföra svenska hofvets lyckönskan till konung Carl II, som nu uppstigit på Englands tron; men detta erbjudande blef icke antaget och den högtidliga beskickningen uppdrogs åt en annan. Sedermera reste Skytte under året 1661 utan något offentligt uppdrag fram och åter i Tyskland, ordade mycket om en af honom upptäckt ursprunglig öfverensstämmelse mellan alla språk och om nyttan af en »Sophopolis» eller de vises stad, der tidehvarfvets lärdaste och djupsinnigaste män skulle bo tillsammans, för att så mycket lättare kunna utbyta sina tankar. Hos en grefve af Hanau vann han ock så stort insteg, att denne lemnade honom 9,000 rdr, förmodligen för utförande af detta förslag, hvilket dock aldrig kom till verkställighet. Det tyckes också, som det å Skyttes sida egentligen varit en penningespekulation, ty man finner, att han vid denna tid hade mycket trassliga affärer.
Under flera år hade Skytte nu icke tjenstgjort i rådet eller haft något offentligt uppdrag. Han fick derföre befallning att inställa sig i rådet och hans lön nedsattes till hälften mot hvad de tjenstgörande riksråden uppburo, men Skytte fortfor att stanna i Tyskland och först efter en ny och strängare anmaning återkom han i Februari 1662, men talade så dristigt och upptog så rådets tid, att man snart nog önskade åter blifva honom qvitt. Frampå sommaren 1662 utnämndes han till president i Wismarska tribunalet, ett då ofta användt sätt att någorlunda hederligt göra sig af med besvärliga rådsledamöter; men Skytte kunde ej förmås att begifva sig till sin nya tjenstgöringsort, och ehuru man tillika utnämnde honom till Sveriges legat i Tyskland och ökade hans aflöning med 6,000 rdr, stannade han ändock under allehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
