Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade rättegången mot Messenierne förefallit, och den äldre Messenius hade derunder lemnat flera för Bengt Skytte ganska besvärande uppgifter. Messenius skulle nemligen af Skytte hafva inhemtat mycket af det han sedan omtalat för sonen och denne intagit i sin smädeskrift. Skytte hade ofta utfarit i bittra ord om drottningen och grefve Magnus, i synnerhet sedan denne utträngt honom ur drottningens gunst. Han hade sagt sig önska en regementsförändring, äfven om man skulle nödgas anställa uppror för dess genomdrifvande. »Det behöfdes endast mod för att begynna leken». Han hade satt sitt hopp till hertig Carl Gustaf och sökt sätta honom upp mot drottningen, men när detta ej lyckades, hade Skytte blifvit missnöjd och yttrat att hertigen »icke vore riket värd, emedan han ej ville taga sig detsamma an». Före sin utresa hade Skytte sagt, att drottningen ämnade nedlägga regeringen, och att då torde förefalla mycket buller, hvari han icke ville blifva inblandad, o. s. v.
Mycket talade för dessa uppgifters sanning, hvilken Messenius ännu i dödsstunden intygade, och Bengt Skyttes många ovänner bland högadeln försummade icke att framhålla dem. Detta oaktadt blef han dock vid hemkomsten vänligt mottagen af drottningen och fick hennes löfte att icke ställas för rätta på grund af Messenii utsago. Kort derefter synes han likväl på något sätt hafva ådragit sig drottningens eller hennes gunstlings missnöje, ty en dag, det var den 4 Oktober 1652, då Bengt Skytte var närvarande i rådet, yttrade drottningen sin förundran öfver att han kunde visa sig der, innan han vederlagt de mot honom gjorda angifvelserna. Skytte svarade, att »alltsammans var uppdiktadt sqvaller; om för dess vederläggande rättegång behöfdes, skulle han gå dertill som till en dans», hvarefter han lemnade rådkammaren.
Rättegång blef nu också mot honom anbefald och börjades den 11 Oktober i närvaro af 14 riksråd. Drottningen sjelf höll med mycken skärpa förhöret och sedermera fortsattes rättegången i vanlig ordning. Domstolen utgjordes af några ledamöter från rådet och hofrätterna, och Stjernhöök var åklagare. Skyttes försvar var vidlyftigt och slingrande samt innehöll mycket smicker för drottningen. Slutet blef, att Skytte visserligen öfverbevisades om åtskilliga osanningar, men då han ihärdigt förnekade sanningen af Messenii angifvelser och man icke hade mot honom andra bevis än dennes uppgifter, blef han slutligen frikänd och fick återtaga sin plats i rådet.
Mot slutet af Christinas regering återvann Skytte till någon del hennes förtroende och lät nu bruka sig till spejare på sina embetsbröder i rådet, men hade föga anseende så väl bland dessa som hos allmänheten. Engelsmannen Whitelocke berättar, att både han sjelf ansåg och äfven hörde Skytte af andra anses såsom opålitlig och falsk.
Under Carl Gustafs regering användes Bengt Skytte vid underhandlingarna i Kurland och Litauen, men bibehöll icke länge konungens förtroende och blef snart illa anskrifven hvart han kom, oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
