Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hafva förut berättat, huru Carl Mörner, genom sin tillstyrkan, att man borde sluta fred med Danmark äfven utan att fordra Aggerhus län såsom ersättning för Trondhjems, ådrog sig en skarp tillrättavisning af konung Carl Gustaf. Under förmyndarestyrelsen blef Mörner först, 1661, hofrättsråd och sedermera följande året president i Göta hofrätt samt kunde således, såsom aflägsnad från hufvudstaden, icke synnerligen ofta deltaga i rådets öfverläggningar. Han dog i Maj 1665. Sedan 1636 var han gift med Maria Ribbing, en dotter till riksrådet Lindorm Ribbing, och hade med henne flera söner, bland hvilka en, Gustaf, var kapiten vid Jönköpings regemente och anförde detsamma i slaget vid Pultawa, sedan hela det högre befälet stupat eller för erhållna sår måst föras ur striden.
Arvid Forbus, friherre till Kimito och Kumo i Åbo län, herre till Traneborg och Sabeldorff i Pomern, Jackarby, Artsjö och Eda i Finland samt Friberga i Upland, var född å sin mödernegård Ånäs i Finland den 15 Januari 1598. Han tillhörde en skottsk slägt, som gjort sig känd redan under Robert Bruces regering i början af 1300-talet och då kallade sig Forbes. En del af denna slägt hade flyttat till Mecklenburg, der Arvids fader Ernald Forbes var född, men bosatte sig mot slutet af 1500-talet i Finland, der han blef gift med Carin Björnram till Ånäs. Sonen Arvid gick tidigt i krigstjenst och hade under Gustaf Adolfs polska krig tjent sig upp till öfverstelöjtnant, samt tog sedan verksam del i tyska kriget, der han efter slaget vid Nördlingen tjenstgjorde såsom öfverste vid den här, som fördes utaf hertig Bernhard af Weimar. I tre träffningar anförde han dennes fotfolk och bidrog väsentligt till hertigens seger vid Rheinfeld 1638. Hertigen hade kort tid förut lidit ett nederlag, i följd hvaraf Arvid Forbes, som då belägrade Rheinfeld, fått befallning att upphäfva denna belägring och förena sig med hertigens här, der krigsråd hölls, hvarvid Forbes rådde, att man borde »taga Gud till hjelp och angripa fienden», medan denne som bäst gjorde sig säker och anförarne voro inne i staden att göra sig lustiga. Hertigen lydde detta råd och följden blef en lysande seger, för hvilken han ock sade sig näst Gud hafva Arvid Forbes att tacka. Kort derefter sändes denne till Sverige med ett uppdrag från hertigen och blef der väl mottagen samt jemte sin yngre broder Matthias, då öfverste för ett i Ingermanland stående regemente, naturaliserad svensk adelsman. Då hertig Bernhard under tiden aflidit, anstäldes Arvid Forbes vid Banérs och sedermera vid Torstenssons här, blef 1646 generalmajor, 1648 guvernör öfver Pomern och 1652 friherre med Kimito och Kumo till friherrskap, hvarefter han kallade sig Forbus. I Oktober 1653 inkallades han i rådet, i hvars öfverläggningar han under åren 1656 och 1657 flitigt deltog, var sedermera under danska kriget ofta af Carl Gustaf anlitad och befordrades af honom till general af infanteriet 1658. Under följande året var han närvarande vid Köpenhamns belägring, men erhöll derefter konungens befallning att »dirigera militien» i Skåne, Halland och Bleking.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
