Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under förmyndarestyrelsen tjenstgjorde han i krigskollegium, men omtalas mycket sällan i rådsprotokollen. Han var då ock redan öfver 60 år gammal och dog i Stettin i Januari 1665 samt slöt sjelf sin friherrliga ätt och blef begrafven i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Han var en rask, duglig krigare, redbar och nitisk i tjensten, med många goda, om också föga utmärkta, egenskaper så i det offentliga som det enskilda lifvet, men med temligen klen bildning, hvilket bäst röjer sig i de bref, man efter honom ännu har i behåll, der svenskan är lika illa stafvad och uppblandad med främmande ord som i de flesta skrifvelser från denna tid, men dessa främmande ord tillika visa sig hafva varit svåra stötestenar för författaren. Så talar han om den lysande »fichtorien», som Torstensson vann vid Leipzig, skrifver »Ambrallittet» (Amiralitet), »liessement» (logement), »leittenampt» (lieutenant) o. s. v. Han var gift med Margaretha Boije, enka efter öfversten Henrik Horn och ett fruntimmer med mycken begåfning. Bland annat skref hon psalmer och satte sjelf musik till dem, såsom man finner af personalierna öfver henne, der det heter: »Fru Margaretha har sina gudeliga meditationer uti sång på melodi stält, som efter henne lemnade äro, der medelst hon äfven i sin dödsberedelse sin själ från denna verlden till det himmelska skilde och transporterade.»
Clas Tott, grefve till Carleborg, friherre till Sjundeby, herre till Ekolsund, Ljuxala, Lehals län och Gerknäs, hafva vi i det föregående omtalat såsom en bland Christinas gunstlingar och äfven lemnat en öfversigt af hans öden efter hennes tronafsägelse. Under förmyndarestyrelsen var han en bland dem, som flitigast deltog i öfverläggningarna inom rådet, hvaraf han var medlem sedan Oktober 1653 och der han intog en ganska framstående plats. Känd såsom dålig hushållare för egen räkning, hade han ock föga sinne för hushållning med statens medel och hörde derföre vanligen till Gustaf Bondes motståndare, hvaremot han oftast slöt sig till sin forne medtäflare om Christinas gunst, Magnus De la Gardie, i synnerhet när denne ifrade för en nobel frikostighet å statens sida och för vinnande af franska subsidier. Så arbetade Tott redan under hösten 1660 mycket för ett närmare förbund med Polen, hvilket man från Frankrikes sida sökte tillvägabringa, men hvilket af Brahe, Gustaf Bonde m. fl. ansågs kunna inveckla Sverige i ett krig med Ryssland. Härför hyste Tott ingen synnerlig farhåga, men när Bengt Skytte under hösten 1663 yrkade på ett krig mot Ryssland, hvartill då vore godt tillfälle, emedan ryssarne voro anfallne af turkarne, satte Tott i fråga, om man just borde hjelpa turkarne. Konung Carl Gustaf hade visserligen sagt, att Sverige ej åt någon sida kunde med mindre våda och mera nytta utvidga sig än emot Ryssland; men en förmyndareregering borde kanske ej söka landvinningar, såsom en konung och eröfrare kunde hafva skäl att göra. I allmänhet hörde dock Tott till krigspartiet inom rådet. Han påstod, att då Sverige från föregående tider stält sig illa med alla sina grannar och tagit provinser ifrån dem, hade det af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
