Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embetsman. Äfven i den följande förmyndarestyrelsens förhandlingar tog han en ganska verksam del, innehade ledningen af kansliärendena till dess De la Gardie blef såsom rikskansler erkänd och förordnades derefter 1661 för andra gången till president i Wismarska tribunalet, hvilket embete han dock undanbad sig. I stället blef han följande året generalguvernör i Lifland, hvilken befattning han beklädde till 1665, då han för tredje gången förordnades till president i Wismarska tribunalet och tillika till Sveriges ständige legat i Tyskland samt 1671 till rikskansliråd. När under hösten 1660 Tott, Wrangel och i synnerhet Schlippenbach ifrigt yrkade på ett nära förbund med Polen, uppträdde Oxenstierna med allvar och kraft deremot. Den nära kännedom om de polska förhållandena, han vunnit under sitt föregående fleråriga vistande i Polen, gaf också nu ökad kraft åt hans inkast, och det tillämnade förbundet kom ej till verkställighet. I allmänhet ifrade Bengt Oxenstierna för fredens bibehållande och slöt sig äfven vid flera tillfällen till Gustaf Bonde, då denne yrkade sparsamhet i förvaltningen. Sedan han blifvit generalguvernör i Lifland, uppgjorde han ett förslag till stat för detta landskap, hvarigenom flera besparingar infördes, hvilka af rådet gillades. Dock visade han sig icke lika mycket vän af besparingar, när det gälde honom sjelf. Han var ock för egen del ingen sträng hushållare, utan lefde vanligen öfver sina tillgångar. För att förbättra hans inkomster hade man, då han 1665 blef president i Wismarska tribunalet, tillika gjort honom till ständig legat i Tyskland, med god lön, men föga motsvarande göromål. När derföre den tilltagande penningeförlägenheten gjorde det nödvändigt att vidtaga så många besparingar som möjligt, blef vid den statsreglering, som af Sten Bielkes parti inom rådet genomdrefs 1669, denna legatlön indragen, hvilket Oxenstierna upptog mycket illa, klagade bittert öfver den oförrätt, som blifvit honom tillfogad, och öfvergick nu från Bielkes parti, hvilket han förut tillhört, till De la Gardies af helt motsatta åsigter. Efter några år finner man likväl Bengt Oxenstierna åter såsom förfäktare af fred och sparsamhet och ännu vid slutet af förmyndarestyrelsen ansågs han tillhöra Bielkes parti. Sedan Carl XI sjelf tillträdt regeringen, inträdde Bengt Oxenstierna i en vida mera omfattande verksamhet, än han dittills utöfvat, enligt hvad vi i det följande skola visa.
Erik Fleming, friherre till Lais i Lifland, herre till Fituna, Edeby, Riksten, Ekeby, Strömsnäs, Svidja och Pickala, son till vice amiralen Henrik Fleming, som varit landtmarskalk vid 1643 och 1644 årens riksdagar, var född på mödernegården Edeby i Södermanland i Februari 1616. Efter fulländade studier samt en under åren 1632 och 1633 företagen resa inom riket för vinnande af kunskaper i bergshandteringen åtföljde han 1634 sin fader under dennes beskickning till Moskwa och sändes följande året jemte assessorn i bergskollegium Hans Philip att upptaga och bringa i gång Nasa silfververk, det första som upptogs i Lappland. År 1637 blef han assessor i bergskollegium samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
