Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet godt att vänta och måste derföre alltid vara färdigt till strid. »Vi måste sätta oss i positur», sade han, »annars få vi aldrig fred». För öfrigt höll Tott mycket på adelns anseende och öfvervigt vid riksdagarna. Han yrkade, att regeringen, för att hvarken stöta de öfriga stånden eller utsätta adeln för att af dessa öfverröstas, aldrig borde låta en proposition komma de öfriga stånden tillhanda förr, än regeringen meddelat sig med adeln, samt att detta stånd ej heller före ett sådant meddelande borde företaga någon votering. »Salig rikskanslern» (Axel Oxenstierna), sade han, »visste icke, att konung Gustaf Adolf någonsin aflåtit en proposition till ständerna, innan han var med adeln ense.»
Clas Tott tjenstgjorde under förmyndarestyrelsen hufvudsakligen inom kansliet, men blef efter Schering Rosenhane förordnad till öfverståthållare i Stockholm 1664 och befordrad till fältmarskalk 1665 samt samma år utnämnd till generalguvernör i Lifland efter Bengt Oxenstierna, men dröjde länge i Stockholm, innan han kunde förmås afresa till sitt guvernement. Slutligen skickades han 1672 såsom utomordentligt sändebud till Frankrike, der han afled i Juli 1674, såsom förut är berättadt.
Clas Bielkenstierna, friherre till Pyhäjocki i Österbotten, herre till Årstad, Vendelsjö, Ingarö, Göksholm och Åkeshof, var född i Stockholm i April 1615, egnade sig tidigt åt flottan, der han 1644 tjent sig upp till amirallöjtnant, blef friherre i Maj 1652, med åtskilliga byar i Pyhäjocki socken till friherrskap, inkom i rådet i Oktober 1653 samt blef amiral och amiralitetsråd 1654. Med två smärre krigsfartyg hade han under hösten 1645 seglat till Dieppe för att från Frankrike hemföra svenske ambassadören Magnus De la Gardie. Ett stort engelskt krigsskepp ville tvinga de svenska örlogsfartygen att salutera, men mottogs så, att det snart åter måste gifva sig till sjös. Under Carl Gustafs danska krig tog Bielkenstierna en ärofull andel i svenska flottans verksamhet, enligt hvad i det föregående är berättadt, och vid sjöträffningen i Stora Belt den 30 April 1659 blef han af en falkonettkula träffad i venstra höften, så att han sedermera alltid nödgades begagna krycka. Carl Gustaf satte högt värde på Bielkenstierna, som en tid varit hans öfverhofmästare, och på sin dödssäng tackade han honom för hvar dag de varit tillsammans. Under förmyndarestyrelsen var Bielkenstierna den egentligen ledande inom amiralitetskollegium, emedan riksamiralen Wrangel ofta var frånvarande och i allmänhet ej hade mycket sinne för civila förvaltningsbestyr. Bielkenstiernas verksamhet blef dock snart nog afbruten af döden, som träffade honom på hans egendom Årstad i Södermanland den 30 Juli 1662. Med hans son, öfverstelöjtnanten Axel Bielkenstierna, som stupade i sjöslaget vid Öland den 1 Juni 1676, utslocknade hans friherrliga ätt.
Bengt Oxenstierna, grefve till Korsholm och Wasa, friherre till Mörby och Lindholmen, herre till Rosersberg, Coporie och Kattila, hafva vi förut omtalat såsom en af Carl Gustaf mycket anlitad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
