Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifter. För afbetalningar å statsskulden funnos föga mer än 100,000 daler öfriga och af denna summa var nära hälften på förhand tillgripen för nödvändiga försträckningar. De underlydande landskapens stater hade ej kunnat uppgöras, emedan bristen blifvit allt för stor. Ändlösa klagomål hördes från kronans rättmätiga fordringsegare. Från generalguvernörerne och andra embetsmän i provinserna ingingo oupphörligt skrifvelser, i hvilka de framstälde följderna af den rådande medellösheten och undskylde sig för allt förvållande till densamma. Icke ens regeringens egna anvisningar på medel kunde efterkommas. I denna ställning ansåg sig kammarkollegium böra taga sin tillflykt till den kungliga regeringen, med anhållan, i anledning af de klagomål, som från alla håll inkommo öfver dess sätt att disponera statens medel, att dess förvaltning måtte underkastas en noggrann granskning och kollegium derefter erhålla decharge, jemte uttryckliga föreskrifter, huru för framtiden skulle förfaras med statsbrister och med inkommande besvär.
Denna klagoskrift framkallade vidlyftiga öfverläggningar i rådet, hvilka slutade med att man, för att åtminstone hjelpa sig fram för tillfället, upptog från banken ett lån af 500,000 daler kopparmynt, hvilket åter hade till följd en större utgifning af bankens sedlar, såsom det synes utan tillräcklig säkerhet. Åtminstone tyckes förtroendet för banken vid denna tid hafva betydligt minskats, hvaraf föranleddes en starkare efterfrågan af reda penningar, än banken förmådde bära. Följderna häraf skola vi anföra vid den framställning af bank- och mynt-förhållandena under förmyndarestyrelsen, hvartill vi längre fram återkomma.
Bondes förhoppning, att 1662 års riksstat skulle förblifva orubbad, hade emellertid icke gått i fullbordan. Statsutgifterna för 1663 hade ökats med 101,137 daler s. m. och för 1664 utvisade den vid arets början uppgjorda staten en tillökning af 55,000 daler. Af dessa tillökningar utgingo 78,439 daler för nya tjenster och 23,678 daler för höjda löner. Bland annat hade äfven riksråden gifvit sig sjelfva lönförbättring af 600 daler årligen för alla riksråd, som ej innehade riksembeten, generalguvernörs-befattningar, lagmans- eller häradshöfdingetjenster.
Bland statshushållnings-åtgärder under tiden mellan 1660 och 1664 årens riksdagar bör för öfrigt anmärkas, att man till fyllande af den ständigt återkommande statsbristen år 1661 höjde utförseltullen å tjära, 1662 införseltullen å vin och 1663 å salt samt då tillika ifrågasatte en förhöjning i utförseltullen å jern och koppar.
Ett mera äfventyrligt försök att bereda kronan inkomster var den sjöexpedition, som på hösten 1663 utrustades under befäl af holländaren Henrik Gerdtson, amiral i svensk tjenst, hvilken utmärkt sig under danska kriget och derför blifvit adlad, då han antog namnet Sjöhjelm. Han hade under våren samma år erbjudit svenska regeringen att »genom en obekant resa och entrepris uppspana och attackera några turkiska skepp och farkoster på vidt aflägsna orter och der de minst sig någon fara tilltänka», hvarigenom afbräck skulle bibringas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
