Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertigens skrifvelser väckte hos rådet icke liten öfverraskning och äfven någon oro, emedan man icke kunde föreställa sig att han tagit ett så djerft steg utan i sammanhang med några anläggningar inom stånden. Denna oro blef dock snart skingrad, emedan samtliga stånden lemnade hertigens skrifvelser ouppbrutna, till dess de inhemtat regeringens tillåtelse att öppna dem, »ty», heter det i adelns protokoll, »ständerna ega ej mottaga en proposition från någon annan än konungen.» Rådet handlade emellertid lika raskt som när vid de förra riksdagarna hertigens anspråk kommo i fråga. Några timmar efter skrifvelsernas öfverlemnande lät rådet kalla till sig utskott från adeln, preste- och borgarestånden samt meddelade den begärda tillåtelsen att öppna skrifvelserna, och sedan stånden tagit kännedom om dessas innehåll, kallades redan tidigt på eftermiddagen samma utskott att afgifva yttrande om hertigens fordringar. Landtmarskalken förklarade då genast dessa sakna all grund. De båda öfriga ståndens talmän begärde uppskof till dagen derpå, men då rådet sade sig svårligen kunna sådant medgifva, instämde äfven de i landtmarskalkens förklaring.
Rådet fann nu, likasom tillförene, hertigens anspråk vådliga för rikets säkerhet samt i formen förnärmande för konungens höghet, emedan hertigen med sina skrifvelser till ständerna gått konungen förbi; dessutom förolämpande mot rådet och ständerna, då han beskylt dem för bristande aktning mot aflidne konungens yttersta vilja. Men emellertid gåfvo dessa skrifvelser rådet en icke ovälkommen anledning att påskynda valet af riksmarsk. Kanslern föreslog för utskotten att man genast borde företaga detta val. Utskotten begärde betänketid, men kanslern afböjde det, och de gåfvo då sitt bifall, adelns utskott dock med tillagd önskan, att vid valet måtte iakttagas hvad regeringsformen bjöd, och presteståndets, att man måtte vara betänkt på något annat sätt att tillfredsställa hertigen, t. ex. medelst tillökning i hans underhåll. Denna framställning sade regeringen sig vilja taga i närmare betänkade, men begärde af adelns utskott förklaring öfver dess yttrande. Den gafs och innehöll, att utskottet begärde förslag på flera personer vid det blifvande valet.
Denna begäran föranledde, sedan utskotten aflägsnat sig, en öfverläggning inom rådet, hvarvid De la Gardie påstod, att den hade intet stöd hvarken i regeringsformen eller i gammal häfd och var betänklig äfven derföre, att de andra stånden också hade talan vid valet, hvilket således kunde hos det ena ståndet träffa en och hos det andra en annan af de föreslagna. Om man vid förra riksdagen för det allmänna lugnets skull gifvit vika för ständerna, hade det blott skett så till vida, att de skulle ega godkänna ett verkstäldt val, och längre kunde man ej heller nu gå. Men nu begärde adeln att sjelf få välja och det, efter hvad som förspordes, af det skäl, att de vilja hafva ett fritt votum, hvilket ej blefve fallet, om de blott egde att godkänna ett af rådet gjordt val, emedan ett sådant vals ogillande skulle innebära en förolämpning mot den valde. Knut Kurck trodde ej, att adeln skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
