Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihärdig, särdeles som den ej var enig inom sig, och Mörner föreslog att på stället företaga valet utan att vidare bry sig om adelns påstående; men detta ansåg De la Gardie ej rådligt. Det vore bättre att med skäl och framställningar bringa dem på rätta vägen. Häruti instämde de fleste, och ett utskott från adeln blef åter tillkalladt, hvilket kanslern förestälde huru stor oreda skulle uppstå, om de andra ståndens röster bland flera föreslagne ej träffade samma person som adelns. Landtmarskalken bad att ännu en gång få inhemta ståndets tanke och, sedan detta skett, infann sig utskottet snart åter samt underkastade sig nu rådets godtfinnande, blott att adeln bibehölls vid sin rätt att gilla eller ogilla det skedda valet. De hade med sin förra begäran endast afsett att förekomma det möjliga obehaget för den, som blefve vald, att ej se sig godkänd; men de hyste det förtroende till regeringen, att den blefve föreslagen, hvilken konungens tjenst och rikets bästa fordrade.
Sedan adelns utskott lemnat rådet, företogs redan samma dag, den 13 Maj, valet af riksmarsk. Det utföll så, att riksamiralen Wrangel erhöll 24 röster, fältmarskalken Gustaf Banér 2, rikskansleren De la Gardie och fältmarskalken Gustaf Otto Stenbock hvardera 1 röst. På e. m. kallades samtliga ståndens utskott till rådet och erhöllo underrättelse om det skedda valet, hvilket den 14 Maj enhälligt godkändes af alla stånden, hvarefter Carl Gustal Wrangel blef den 16 Maj i deras närvaro högtidligen installerad såsom Sveriges rikes marsk.
Härmed lät hertigen sig dock ej nöja. Ännu samma dag kl. 11 på qvällen höll en hans trumpetare utanför Wrangels boning och öfverlemnade till den nye riksmarsken ett bref, hvari hertigen ännu kallade honom riksamiral och uppmanade honom med hårda, nästan hotande ord att icke mottaga riksmarskembetet, hvilket med rätta tillkom hertigen. Wrangel visade följande dagen denna skrifvelse i rådet och erbjöd sig att besvara den med värja i handen, om det tilläts. I detsamma fick man veta, att hertigen nu hos adeln, äfven denna gång med förbigående af konungen, anhållit om introduktion på riddarhuset såsom svensk adelsman. Både rådet och ständerna harmades öfver dessa nya tilltag och i synnerhet öfver skrifvelsen till Wrangel, innebärande ett uppenbart trotsande af deras nyss gjorda val. Mest uppretad visade sig adeln. Några yrkade att man mot hertigen skulle anställa rättegång; andra att han genast och utan krus borde fängslas; andra att han borde landsförvisas, »ty rikets lugn var mera värdt än hundrade hertigar»; ännu andra, att hertigen både sjelf borde straffas Och äfven tvingas att uppgifva sina rådgifvare. Inom preste- och borgare-stånden ogillades äfven hertigens förfarande, ehuru i mindre starka ordalag, och bland bönderne hördes några yrka på hertigens landsförvisande; men östgötar och småländningar hotade att taga hans parti. Rådet beslöt att till följande dagen, den 18 Maj, inkalla hertigen och lät under natten bevaka trakten kring Rörstrand af en trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
