Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll pass att resa utrikes, och på detta sätt slutade hans offentliga verksamhet.
När det gälde att tillbakavisa hertig Adolf Johans anspråk, hade adeln stått troget vid regeringens och rådets sida samt äfven snart nog frånträdt sina egna fordringar vid valet af riksmarsk; men när det nu blef fråga att efter Wrangel tillsätta riksamiral, var ståndet icke lika medgörligt. Gustaf Otto Stenbock, som gjort sig påmint redan vid riksmarskvalet, förklarade nu, att om man ginge honom förbi vid tillsättningen af riksamiralsembetet, ville han inlägga en protest och sätta sig i ro på sina gods, lemnande all offentlig verksamhet. Bland de svenska generalerne stod han ock nu, näst Wrangel, i högsta anseende och hade dessutom, allt sedan fredsslutet, under svåra förhållanden till regeringens nöje förvaltat styrelsen i Skåne. Riksdrotsen, som var gift med hans syster, understödde hans anspråk, och likaså rikskanslern, hvars syster var Stenbocks maka. Å andra sidan åter framkallade just detta dubbla svågerskap betänkligheter hos många, så mycket mer som enkedrottningen äfven var i svågerskap med rikskanslern och dessa nära anförvandter sålunda skulle få en afgjord öfvervigt inom regeringen. För öfrigt anmärktes mot Stenbock, att han aldrig tjenat vid flottan, hvaremot både Herman Fleming och Sten Bielke, som äfven voro ganska förtjenstfulle män, hade förut varit amiraler och egde således åtminstone någon kunskap om sjöväsendet, ehuru de under senare åren föga egnat sig deråt. För dem och särskildt för Fleming, emedan man ej ville splittra rösterna, arbetade Bonde och hans vänner inom rådet, på det De la Gardie icke måtte vinna allt för stort inflytande inom regeringen. Äfven fältmarskalken Gustaf Banér hade inom rådet åtskilliga vänner, som ville hafva honom in i regeringen. Inom en stor del af adeln åter, hos hvilken både vid denna och de båda föregående riksdagarne röjt sig icke så liten afvoghet mot grefvarne, låg det Stenbock till last, att han var grefve och att hela regeringen, med undantag endast af enkedrottningen och Bonde, skulle komma att utgöras af grefvar, om Stenbock blefve riksamiral.
Den 18 Maj hölls riksamiralsvalet inom rådet, hvarvid det visade sig, att Gustaf Otto Stenbock erhållit 14 röster, Herman Fleming 8, Gustaf Banér 5 och riksrådet Gustaf Horn 1 röst. Utgången af valet blef likväl ej meddelad ständerna förr än den 25 Maj, emedan man under de då ännu pågående stridigheterna med hertigen ej ville på något sätt komma i delo med ständerna, hvilket af åtskilliga anledningar befarades.
Hos adeln hölls omröstning om det skedda valet den 26 Maj. Stenbock fick inom första klassen endast 16 röster bland 38 afgifna, inom den andra 3 af 8, inom den tredje 98 af 149, hvarföre hans val var ogilladt efter omröstning klassvis, men gilladt med 117 röster mot 78, om endast antalet afgifna röster skulle bestämma utgången. Då båda beräkningssätten omtalas i protokollet såsom vid detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
