Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle använda, visar sig häraf, att intetdera betraktats såsom det enda tillämpliga. Före omröstningen hade adeln skickat ett utskott till presteståndet för att höra dess mening om Stenbock, men fått till svar, att ståndet häri ville förtro sig till adelns omdöme, som bäst kunde veta hvilka egenskaper fordrades för riksamiralsembetets nöjaktiga utöfning. Efter omröstningen hos adeln kom en deputation från presteståndet till riddarhuset i samma ärende och fick af landtmarskalken veta, dock endast i förtroende, att »ståndets votering var så godt som gången Stenbock emot», och dylikt svar gaf landtmarskalken sedermera åt en deputation från borgareståndet. Under tiden hade deputationer från både borgare- och bondestånden förfrågat sig hos presterne, men fått till svar, att man afvaktade adelns yttrande. Så kom pingsthelgen emellan, hvarunder så väl rådets som ständernas sammanträden voro instälda, men likväl underhandlingarna mellan rådet och ständerna fortfore och särskildt enkedrottningen ifrigt lade sig ut för Stenbock.
De tre ofrälse stånden förklarade ock, sedan riksdagsförhandlingarna åter kommit i gång, att de ville blifva vid regeringens och rådets förslag, och äfven på riddarhuset yrkades nu af flera, att det vore bättre foga sig efter detta förslag, än att adeln skulle blifva öfverröstad, hvilket Johan Gyllenstierna ansåg vara ett farligt exempel. Clas Rålamb instämde med honom. Det vore så mycket vigtigare, att adeln ej prostituerade sig mot de andra stånden, som dessa sannolikt gerna skulle begagna tillfället att hämnas för det adeln dragit dem med sig vid de två nästföregående riksdagarna, och som en framtida konung, hvilken ej vore adeln bevågen, kunde begagna denna utväg till dess förderf. Tillika ankom från rådet en deputation, anförd af Gustaf Bonde, som tillkännagaf regeringens önskan, att frågan om riksamiralsembetets tillsättande måtte komma till ett snart slut, och sin förmodan att adelns utslag måtte blifva detsamma som rådets, då båda hade samma intresse. Landtmarskalken svarade, att omröstningen tyvärr utfallit emot grefve Stenbock, men Bonde genmälte, att då adeln ännu icke gifvit sådant offentligt tillkänna, hoppades man, att den kunde besinna sig. De deputerade riksråden talade ock enskildt med landtmarskalken och förestälde honom huru obetänksamt det var af adeln att envist sätta sig emot de öfriga stånden. Från adelns sida androg man nu såsom skäl emot Stenbock hans svågerskap med drotsen och kanslern, men häruppå svarades å rådets vägnar, att svågerlag ej enligt regeringsformen utgjorde något hinder mot befogenhet till riksembete och ej kunde vara det, emedan det kunde uppstå under embetets utöfning. Det kunde ej heller vara vådligt för ärendenas behandling, emedan hittills allting blifvit afgjordt efter hela rådets hörande genom flertalet derinom samt hade ock förr egt rum inom regeringen utan att medföra menliga följder. För öfrigt skulle nog grefve Stenbock, om han finge en plats i regeringen, veta att taga afträda i de mål, der slägtintressen kunde ifrågakomma, likasom dittills alltid skett i dylika fall. Men framför allt ville man fästa adelns uppmärksamhet på, att grefve Stenbock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
