Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en »liberal» opposition i ordets nyare bemärkelse, ty dessa oppositionsmän voro fullt lika goda aristokrater som någon af högadelns medlemmar, så snart det gälde adelns förhållande till de öfriga stånden, och så ifrigt de än förfäktade adelsmännens inbördes jemlikhet, ville de på intet sätt erkänna de öfriga ståndens jemlikhet med adeln.
Redan vid första behandlingen af den kungliga propositionen uppträdde denna adels-opposition med allvarsamma gensägelser mot der framstälda eller antydda fordringar. Gyllenstierna yrkade ifrigt på reduktionens verkställande, hvarigenom regeringen icke skulle behöfva begära nya gärder. Det vore obilligt att för några få väl försörjda personers skull alla andra skulle få underkasta sig bevillningar. Rålamb, landshöfding i Upland, klagade, att, så snart något gods i hans län hunnit återkallas till kronan, blef det åter bortgifvet, och fann det underligt, att drätseln nu midt under freden skulle vara i större förlägenhet än förr. Ernst Creutz, landshöfding i Nylands och Tavastehus län, anmärkte missbruket af att flera tjenster innehades af samma person, påstod landet vara så förödt, att det ej tålte några ytterligare gärder, samt ville att ständerna skulle sjelfva af kammarkollegium inhemta underrättelse om statsverkets ställning. För öfrigt yrkades på riddarhuset, att ingen ny bevillning borde åtagas förr, än man tillsett huru regeringen uppfylt ståndets önskningar vid näst föregående riksdag. Rålamb föreslog att behandla detta ämne i samband med den kungliga propositionen, hvilket ock skedde. Flera besvärspunkter blefvo också nu framdragna, såsom att lagens omarbetning hade bort företagas; att häradshöfdingarne borde vara bosatte i orten och sjelfve hålla sina ting; att häradshöfdingplatserna ej måtte behandlas såsom förläningar åt dem, som innehade andra tjenster; att handelskompanierna måtte afskaffas; att tullafgifterna måtte mindre ofta förändras och »icke utan adelns hörande», o. s. v.
Inom de öfriga stånden hördes yttringar i samma syftning. Presterne påstodo, att skatterna nu under fredstid borde kunna nedsättas; borgarena klagade öfver monopolierna, öfver stämplade pappersafgiften, öfver tullsatsernas föränderlighet m. m. Slutligen förenade sig samtliga ståndens utskott till fortgående gemensamma öfverläggningar på samma gång om svaret på propositionen och om ståndens besvär. Häri låg således en början dels till utskott, sammansatta från alla stånden, och dels till ett bemödande å ständernas sida att bringa i förening med hvarandra besvärsfrågorna, i hvilka de hade ingen beslutanderätt, och bevillningsfrågorna, hvilka de egde uteslutande afgöra. Också inkommo ståndens besvär samtidigt med deras svar å propositionen.
I dessa svar, som afgåfvos af adeln den 8, af presteståndet den 5 samt af borgare- och bondestånden den 6 Juli, utbredde sig samtliga stånden i vidlyftiga tacksägelser för allt hvad af regeringen var gjordt för rikets yttre lugn och inre välstånd, för vården om konungens uppfostran, för religionens vidmakthållande i dess renhet, för lagskipningen, statsverket och rikets försvar. De uttryckte alla sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
