Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter ordentligt och med all samvetsgrannhet företaget val inom rådet, blifvit föreslagen, och att han till embetet var väl skickad genom sina förtjenster och sin duglighet, såsom den der »ej blott hemma kunde förestå regeringen, utan ock i egen person såsom en soldat företräda rikets sjömakt, hvarpå dess säkerhet förnämligast beror».
Dessa skäl blefvo den 8 Juni af adeln godkända utan votering, hvilket meddelades de öfriga stånden, hvarefter samtliga ståndens talmän framförde det fattade beslutet till rådet och, hvar å sitt stånds vägnar, lyckönskade den nye riksamiralen, grefve Gustaf Otto Stenbock, som nu intog sin plats bland regeringens ledamöter. Det visade sig likväl snart nog, att han icke var vuxen denna plats och tillika att, efter hans inträde i regeringen, De la Gardies inflytande mer och mer tog öfverhanden öfver Bondes, hvars sträfvanden för en noggrann ordning och sträng hushållning i statsförvaltningen härefter rönte allt starkare motstånd.
I följd af alla de nu omnämnda frågornas behandling blef den kungliga propositionen, som dock var den egentliga anledningen till ständernas sammanvaro, först den 14 Juni meddelad stånden, hvilka då voro samlade å rikssalen. På tronen satt den åttaårige konungen och vid hans sida hans moder enkedrottningen. De omgåfvos af de fem riksembetsmännen och af rådet. Ständerna voro denna riksdag så talrikt tillstädes, att de tillsammans utgjorde öfver 700 personer. Propositionen, som upplästes af statssekreteraren Behmer, innehöll en utförlig framställning af de yttre politiska förhållandena och af de vigtigaste regeringsåtgärder, som sedan sista riksdagen blifvit i afseende å de inre förhållandena vidtagna, samt slutligen en i temligen obestämda ordalag uttryckt uppmaning att sörja för krigsmaktens förstärkande och fyllandet af statsbehofven i öfrigt.
Under behandlingen af denna proposition bibehöll riksdagen det oroliga skaplynne, som redan röjt sig vid de föregående frågornas handläggning. Dess mest utmärkande drag, hvilket framträder i riksdagens alla förhandlingar af någon vigt, är adelns ökade betydenhet gent emot så väl regeringen och rådet som de öfriga riksstånden, under det tillika inom adeln röjde sig en dylik tillökning i betydenhet hos den lägre adeln i förhållande till den högre. Den förras talan fördes i främsta rummet af Johan Gyllenstierna, som redan under de båda näst föregående riksdagarna tillvunnit sig icke ringa uppmärksamhet och nu, vid 29 års ålder, i full mannakraft uppträdde såsom den lägre adelns förkämpe mot högadelns anspråk. Det hade varit från honom och hans vänner som yrkandet på utsträckt valfrihet vid tillsättandet af regeringsledamöter utgått, och ehuru visserligen godkännandet af Stenbocks val till riksamiral inneburit en seger för högadeln, hade detta godkännande förordats af Gyllenstierna och de med honom liktänkande endast för att förekomma adelns öfverröstande af de öfriga stånden. Man får nemligen icke föreställa sig den adels-opposition, för hvilken Johan Gyllenstierna, Clas Rålamb och åtskilliga andra stodo i spetsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
