Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664 - De inre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständer blifvit upphäfdt. Bondeståndet klagade särskildt öfver missbruk vid utskrifningar och vid mantalspenningarnas uppbörd samt förnyade den vid föregående riksdagen gjorda framställningen, att herredagspenningar måtte erläggas äfven af frälsebönder.
Regeringen lofvade i sina resolutioner å dessa de ofrälse ståndens besvär rättelse af missbruken och afhjelpande af några bland de öfverklagade olägenheterna samt svarade för öfrigt undvikande eller med hänvisning till gällande författningar och förut fattade beslut.
Den 27 Augusti hölls ständernas sista sammanträde å rikssalen i konungens, enkedrottningens, regeringens och rådets närvaro samt med vanliga ceremonier. Sten Bielke talade i den för sjukdom frånvarande rikskanslerns ställe och i konungens namn, hvarefter tal äfven höllos af de särskilda ståndens talmän. Den 29 Augusti underskrefs riksdagsbeslutet och den 2 September åtskildes ständerna.
Så slutade 1664 års riksdag. Den var i flera hänseenden betydelsefull för utvecklingen af våra samhällsförhållanden. Hvad dervid i främsta rummet faller i ögonen är adelns öfvertag så väl öfver regeringen och rådet som öfver de andra stånden, samt inom adeln den talrikare mindre bemedlade lågadelns öfver den med egendomar och förläningar rikt försedda högadeln. Detta öfvertag röjer sig dock mindre genom riksdagens resultat än genom den undfallenhet, hvilken så väl regeringen och rådet som de ofrälse stånden under densamma vid flera tillfällen visade mot adeln, likasom äfven inom adeln lågadelns målsmän mer och mer blefvo de ledande. De ofrälse stånden röjde visserligen vid åtskilliga tillfällen sin missbelåtenhet, men tyckas hafva funnit sig alltför underlägsna för att ännu våga en strid. Hos ständerna gemensamt visar sig tillika ett stigande öfvertag öfver regeringen och rådet i ständernas efterfrågan om verkställigheten af förut fattade beslut, innan de åtaga sig nya bördor; i bevillningens ställande i förbindelse med ståndens besvär samt i den väckta frågan att från embetsverken begära underrättelser om statsverkets ställning. Också hade regeringen och rådet med bekymmer sett rörelserna vid denna riksdag samt befarade icke, utan skäl, att dessa skulle vid en följande återkomma och blifva ännu starkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
