Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare förekommo i adelns besvär en mängd dels ekonomiska, dels andra ståndet enskildt rörande klagomål och önskningar, hvilka för det mesta besvarades undvikande. Klagomålen öfver monopolier och kompanier afvisades med löfte att afhjelpa de missbruk, som kunde ega rum; »för öfrigt förmodade kongl. maj:t, att adeln, inseende skilnaden mellan skadliga monopolier, som landet genom kommersiernas inspärrande tryckte, och privilegierade societeter, hvilka en eller annan handel uti ett reguleradt lopp dirigera, underdånigast bifaller, att kongl. maj:t, fäderneslandet till en gemen nytta och fördel, vissa handelssocieteter, såsom ock eljest en och annan, med sådana privilegier och beneficier benådar». Adeln klagade öfver ständigt förändrade tullbestämmelser och satte i fråga, om icke i stället för tull och accis någon motsvarande inkomst för kronan skulle kunna utfinnas; men detta förklarades ogörligt, ej heller kunde kongl. maj:t afstå sin rätt att efter eget godtfinnande höja eller sänka stora sjötullen; ville dock gå adelns önskningar till mötes med att offentliggöra taxan, »ehuru betänkligt det kunde vara att densamma divulgera». Adeln önskade, att inga nya generalguvernement måtte inrättas utöfver dem, som funnos vid konung Carl Gustafs död, men fick till svar, att kongl. maj:t, såsom sittande vid rikets styrelse, torde bäst kunna pröfva hvad dess bästa och välfärd kräfde. På adelns erinran om reduktionsstadgans verkställighet efter dess ordalydelse och anmärkningar mot reducerade gårdars donerande å nyo svarades, att som kongl. maj:t fann dessa anmärkningar innehålla dels sådant, hvarom måste inhemtas närmare kännedom, dels sådant, hvarmed adeln genom erhållna upplysningar sjelf skulle kunna komma till rätta, hade kongl. maj:t för detta ändamål befalt dess reduktionskollegium att sammanträda med deputerade af adeln.
De ofrälse ståndens klagomål angingo till stor del samma ämnen som adelns, nemligen missbruk och förtryck, föröfvadt af krono- och tullbetjeningen vid uppbörden, det tryckande i sjelfva tullförfattningarna, i monopolier, kompanier, tullarrenden och dylikt, bristen på hårdt mynt, missbruk vid lagskipningen, o. s. v. Stämpladepappersafgiften önskade alla stånden få afskaffad, hvilket ock skedde. Särskildt önskade presteståndet, att 1642 års myntförordning måtte handhafvas eller en förordning utfärdas, som blefve beständig och hvari det ena myntets värde mot det andra blefve så afvägdt, att ingen stegring kunde ske. För öfrigt klagade ståndet mycket öfver intrång i presterskapets privilegier och inkomster, så väl å kronans som å adelns sida, samt yrkade ett strängt vidmakthållande af religionsstadgarna. Borgareståndet fästade sig mest vid det intrång i borgerskapets handel och näringar, som följde af adelns rätt att idka handel och hålla försvarskarlar, äfvensom af utländska handelsexpediter och inhemska gerningsmän på landsbygden; begärde stadfästande af skråprivilegierna, önskade städernas bibehållande vid sina rättigheter i afseende å val af magistrat, prester och skolbetjening samt påminte om, att hvad på allmän riksdag var beslutadt måtte gälla och hållas vid makt tills det af konung och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
