Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men endast under vilkor att svenska hären från Bremen inryckte i Holland, och till ett så vågadt steg, som skulle bringa Sverige i öppet krig mot både Nederländerna och Frankrike, möjligen äfven mot Brandenburg och andra tyska stater, kunde regeringen i Stockholm ej förmå sig. Den hyste nu sådan farhåga att blifva invecklad i ett vidt utseende krig, att den till och med frånträdde det redan beslutade företaget mot Bremen. Just som Wrangel i början af året 1666 ändtligen var färdig att anträda tåget mot denna stad, fick han befallning att stanna och hellre försöka alla andra medel än skrida till öppen fiendtlighet. I slutet af Mars upprepades denna befallning, och regeringen samtyckte till underhandling med Bremen, äfven om frågan rörande dess egenskap af fri riksstad, som varit sjelfva anledningen till företaget, skulle lemnas oafgjord.
Under tiden sökte man på flera håll vinna underhållspenningar, utan att behöfva inlåta sig i öppet krig. Svenska regeringen erbjöd sig att för Englands räkning stå rustad och på detta sätt hindra Danmark från att hjelpa den nederländska republiken, hvilket väl till namnet ej vore ett öppet krig, men dock föga skilde sig derifrån och således borde berättiga till de utlofvade subsidierna. Kort efteråt gaf man icke desto mindre Englands fiende Frankrike förhoppning om deltagande i dess planer mot spanska Nederländerna, meddelade franska sändebudet de hemliga artiklarna i fördraget med England och uppgjorde förslag till en traktat med Holland, medan man tillika, ungefär vid samma tid, visade sig benägen att ingå i förbund med Österrike och Spanien, om ett förslag härom gjordes från dessa makter. En så vacklande och tvetydig politik, der subsidierna alltid voro hufvudsaken och man likasom utbjöd sig att köpas af den mestbjudande, kunde naturligtvis hvarken väcka aktning eller förtroende. Sveriges krigiska anseende var dock ännu sådant, att ingen af de öfriga makterna ville låta det komma till en öppen brytning, utan, hvar från sin sida, sökte stärka sitt inflytande inom regeringen och rådet.
Detta var nu med afseende å förhållandena till utländska makter söndradt i tvänne partier, af hvilka det ena yrkade en närmare anslutning till England samt ett förbund med Österrike och Spanien, medan det andra ville stå fast vid den gamla förbindelsen med Frankrike. Wrangel önskade få förena sig med den krigiske biskopen af Münster, som med en värfvad här infallit i Holland, hvilket nu var i förbund med Frankrike, hvadan ett sådant steg skulle ledt till en brytning med detta rike, och inom rådet talade Sten Bielke och Nils Brahe för ett förbund med Österrike, vid hvilket Sverige skulle stödja sig efter brytningen med Frankrike. Äfven Per Brahe yttrade sig i samma syftning, och Matthias Palbitzky fick befallning att såsom svenskt sändebud afgå till Wien. Vid underrättelsen om dessa den svenska regeringens förehafvanden skickade Ludvig XIV en af sina skickligaste diplomater, markisen af Pomponne, såsom utomordentligt sändebud till Stockholm i början af året 1666, för att söka vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
