Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De yttre förhållandena, 1664-1668
- Riksdagen 1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4,000 man hjelptrupper emot 100,000 rdr årligen i fredstid, och kejserlige ministern i Stockholm Basserode förband sig tillika att söka utverka kejsarens bifall till erläggande af 150,000 rdr årligen i fredstid samt öka underhållspenningarna i förhållande till en ökad truppstyrka.
Sedan svenska regeringen sålunda biträdt det mot Frankrike riktade förbundet, lemnade Pomponne Sverige, och detta hade nu brutit med sin mångåriga bundsförvandt Frankrike. Med rikskanslern fortfor dock franska regeringen att bibehålla en nära förbindelse, men denne var nu ej längre den ledande inom styrelsen. Emellertid hade sålunda en fullständig förändring inträdt i Sveriges utrikes politik så väl som i förhållandet mellan partierna inom rådet, der De la Gardie under större delen af tiden mellan 1664 och 1668 årens riksdagar haft en mer eller mindre afgjord öfvervigt, men nu förlorat densamma. Man afbidade ock från alla håll med spänd väntan huru förhållandena skulle utveckla sig under den nu snart förestående riksdagen, hvilken af många motsågs med icke liten oro.
Riksdagen 1668.
Enligt 1660 års regeringsform skulle riksens ständer sammankomma hvart tredje år, hvilken föreskrift man iakttagit på det sätt, att riksdagskallelse blifvit utfärdad, innan det tredje året förflutit, sedan ständerna varit samlade. Så hade den 27 November 1663 kallelse blifvit utfärdad till 1664 års riksdag, och så kallades också nu, den 13 December 1667, ständerna att sammanträda i Stockholm den 1 Juni 1668. Till landtmarskalk utsågs Johan Gyllenstierna, som blifvit hofkansler efter Björnklou, när denne inkommit i rådet, och som nu erhöll landtmarskalksstafven af samma skäl, som äfven vid senare tillfällen gjort sig gällande – att derigenom tysta en besvärlig oppositionsman. Från erkebiskopen inkom till rådet en skrifvelse, hvari han, nu 95 år gammal, gjorde sin ursäkt för att han ej kunde infinna sig vid riksdagen samt förbehöll åt presteståndet rättigheten att sjelf välja sin ordförande. Framställningen mötte betänkligheter i rådet, emedan den främste bland närvarande biskopar vanligen betraktats såsom sjelfskrifven talman i erkebiskopens frånvaro. Talmansplatsen skulle således äfven under denna riksdag komma att utöfvas af Samuel Enander såsom biskop i Linköping, men ännu den 9 Juni hade han ej vid riksdagen infunnit sig och ståndet önskade helst att icke vidare få i honom sin ordförande, hvartill ett särskildt skäl äfven fans deri, att han fått inträde å riddarhuset och således numera tillhörde ett annat stånd än det, hvars talman han skulle blifva. Frågan lemnades i rådet tills vidare oafgjord, men biskopen i Strengnäs Emporagrius, som börjat att föra ordet, fortfor äfven sedermera dermed och var sålunda under denna riksdag presteståndets talman, utan att dertill hafva blifvit utnämnd af regeringen eller vald af ståndet. Sekreteraren i reduktionskollegium, stadssekreteraren i Stockholm, Olof Thegner, var talman för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0519.html
