Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under våren 1669 klagade amiralitetet öfver brist, och under sommaren och hösten blefvo klagomålen äfven från andra embetsverk allt mera högljudda. Kammarkollegium anmälde, att det icke kunde uppgifva något hjelpmedel mot den ständigt tilltagande penningeförlägenheten. Någre inom rådet tillstyrkte ständernas sammankallande, men detta afstyrdes af de flesta, som menade att ständerna skulle komma att fordra en redogörelse för medlens förvaltning. »Dertill kunna de ock hafva skäl», yttrade Sten Bielke, »huru länge det än uppskjutes, lärer det väl en gång komma derhän». Rikskanslerns statsförslag fans icke längre kunna följas och ett nytt måste uppgöras, men kammarkollegium undanbad sig detta uppdrag, emedan dess fleste ledamöter deltagit i upprättandet af det statsförslag, som förekom i blå boken. Rikskanslern hade åter rest på landet och för hans beräkningar hade man dessutom nu förlorat förtroendet. Då trädde den gamle riksdrotsen i spetsen för arbetet med ett nytt statsförslag, som uppgjordes af regeringen och rådet. Åtskillige bland dess ledamöter ville gerna hålla sig undan från sådana beslut, som måste leda antingen till ökad förlägenhet eller till indragningar, hvaraf många skulle stötas; men Brahe förklarade, att deras frånvaro icke befriade dem från ansvar, och var nu åter den egentligen styrande, likasom i början af förmyndareregeringen. Af honom genomdrefs ock nu, att kommissionens några månader förut förkastade förslag i allt hufvudsakligt blef gällande och att man å nyo följde de grunder, som af Gustaf Bonde blifvit föreslagna 1662. Betydliga besparingar skedde, många embeten indrogos och slutligen blef det äfven beslutadt, att den nu uppgjorda planen skulle blifva gällande till dess konungen sjelf tillträdde regeringen.
Äfven denna statsreglering mötte dock mycket motstånd, i synnerhet af alla dem, som derigenom fått tjenster indragna. Rikskanslern inlade en högtidlig gensägelse mot den nya statsregleringen; men drotsen anmärkte dervid: »Det är brukligt, att sakerna förrättas af dem, som tillstädes äro, och de frånvarande hafva ej rätt till votum». Den uppgjorda staten kom dock ej i tillämpning förr än långt fram på följande året, och åtskilliga af de beslutade indragningarna blefvo återkallade.
Söndringen inom rådet var nu större än någonsin tillförene och partierna voro i det närmaste lika starka. Rikskanslern höll särskilda sammankomster med elfva medlemmar af rådet samt inlemnade till enkedrottningen en skrift, i hvilken de klandrade rådets flertals förfarande och yrkade en förändring i det fattade beslutet, hvaremot tretton af rådets ledamöter, bland hvilka voro riksmarsken och riksamiralen – riksdrotsen var nu i sin ordning frånvarande – och hvilka äfven hade enkedrottningen på sin sida, afgåfvo i konungens namn en förklaring öfver de framstälda anmärkningarna och tillrättavisade de klagande. Denna förklaring undertecknades, bland andra, af Sten Bielke såsom äldste ledamot i kansliet, hvilken sålunda gaf sin förman, rikskanslern, å embetets vägnar en föreställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
