Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De yttre förhållandena, 1668-1672
- Riksdagen 1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffar, opålitlighet i afseende å sibsidierna i följd af tripel-alliansen vändt mångens håg, så inom rådet som bland allmänheten, från förbundet med dessa makter. Genom Englands öfvergång på Frankrikes sida var ock tripel-alliansen bruten, och flere bland de rådsledamöter, som förut emot De la Gardie förfäktat förbundet med England, Holland, Österrike och Spanien, såsom Per och Nils Brahe, Clas Rålamb och andre, förordade nu förbindelsen med Frankrike och England.
Förhållandena till de öfriga utländska makterna förete under tiden mellan 1668 och 1672 årens riksdagar intet af intresse, och ehuru man icke var utan oro öfver hvad den unge konung Christian V, hvilken i Februari 1670 efterträdde sin fader Fredrik III, ämnade företaga med sin numera välordnade krigsmakt, syntes dock intet fredsbrott hota från någon af Sveriges grannar. Uppmärksamheten med hänseende till de yttre förhållandena var således nu uteslutande fästad vid utgången af kriget i Nederländerna och dess följder för Sverige, likasom den i afseende å de inre förhållandena mer och mer riktades åt den riksdag, som under loppet af året 1672 skulle sammanträda och under hvilken regeringen skulle af den unge konungen öfvertagas.
Riksdagen 1672.
Den 3 September 1672 sammanträdde rikets ständer i Stockholm. Samma dag företog regeringen val af landtmarskalk i konungens och rådets närvaro. Flere uppräknades såsom lämplige att dertill utses, och man frågade konungen, om han ej sjelf ville säga hvilken skulle blifva landtmarskalk. Han hviskade namnet för enkedrottningen, som derefter gaf tillkänna, att hans val fallit på rikstygmästaren grefve Gustaf Oxenstierna, hvilken ock efter någon tvekan mottog landtmarskalksstafven. Talman för presteståndet var den under föregående året efter Lenæus utnämnde erkebiskopen Lars Stigzelius, för borgareståndet politieborgmästaren i Stockholm Anders Gerner och för bondeståndet Anders Göransson. Man var i rådet ej rätt nöjd med bondeståndets sammansättning, emedan der funnos många icke bofaste män, »tingstutar, grälmakare och sådane, af hvilka det icke behöfdes mer än två eller tre till att upphetsa en hel hop». Der tvistades äfven om försteget vid sammanträdena, då finnarne ville hafva sin plats näst efter upplänningarne, emedan Finland var ett storfurstendöme; men rådet förklarade, att den gamla ordningen borde iakttagas.
Den 11 September uppkallades utskott af samteliga stånden till rådet och underrättades af kanslern, att regeringen först af allt ville höra deras mening, huruvida det efter Sewed Bååt lediga riksskattmästareembetet borde, såsom förut tillgått, besättas före riksdagspropositionens afgifvande eller, med hänseende till konungens snart förestående myndighetstid, dermed dröjas tills denna inträffat. Alla talmännen togo denna fråga till öfverläggning med sina stånd. Frågan tycktes i sig sjelf enkel, ty då konungen ännu icke var myndig eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0551.html
