Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens någon tid bestämd, då han skulle blifva det, borde väl, utan afvaktan derå, ett ledigt riksembete tillsättas, så snart riksens ständer sammankommit för att bekräfta det af rådet förrättade valet; men här voro många hemliga krafter i verksamhet och intriger spelades i rådet »lika starkt som i en konklav», heter det i en uppsats från denna tid. Bland dem, som kunde ifrågakomma vid riksskattmästarevalet, hade Sten Bielke mesta utsigterna; men han stod i spetsen för De la Gardies motparti, och De la Gardie så väl som alla hans anhängare inom rådet och stånden gjorde derför allt för att få valet uppskjutet till dess konungen blefve myndig och egde sjelf utse riksskattmästare, då De la Gardie ansåg sig ega tillräckligt inflytande hos honom att utverka, det hans val icke komme att falla på Bielke.
Hela följande dagen, den 12 September, diskuterades frågan ifrigt så inom stånden som, medelst utskott, stånden emellan, och resultatet blef, att adelns, preste- och bondeståndens utskott den 13 afgåfvo sitt svar, att »som de i detta höga ärendet, hvilket de kanske ej rätt fattat, icke kunnat finna några skäl eller af regeringen fått sig några sådana meddelade, hvarför man skulle frångå gammal plägsed, önskade de helst dervid blifva, hemställandes dock till regeringen om de kanske ej träffat rätta vägen». Borgareståndets utskott åter svarade, att ståndet för sin del ej kunnat finna några skäl, hvarföre valet af riksskattmästare skulle föregå propositionen, men eftersom det brukats så förr, instämde ståndet i de öfriga ståndens önskan, att ock nu måtte så ske.
Dessa svar ansåg kanslern ej vara fullt nöjaktiga. Han anmärkte, dels att utskotten sagt sig »ej rätt väl förstå saken», som om de trodde något annat ligga derunder; dels att de tycktes icke hafva betänkt det förhållande, för hvars skull man just velat höra deras mening, nemligen att konungen snart skulle förklaras myndig. Man borde derföre nu gifva dem fullständiga skäl; blefve de ändock fasta vid sin mening, kunde deras önskan villfaras, ehuru det syntes föga lämpligt att tillsätta ett embete, hvars innehafvare efter några veckor kunde af myndig blifven konung derifrån skiljas. Efter lång öfverläggning beslöto också regeringen och rådet, att stånden skulle å nyo höras och då dem föreställas hvad som gifvit anledningen till deras hörande.
Den 14 September höllo således stånden nya öfverläggningar rörande denna fråga. Adeln upptog ej rätt väl, att man tycktes vilja söka förmå stånden till frångående af sitt fattade beslut, derom all förnyad diskussion förklarades onödig. Man skred genast till votering och alla tre klasserna förklarade sig för det förra beslutets vidhållande. Inom presteståndet hade De la Gardie vunnit erkebiskopen för sina åsigter, och der fördes striden med mycken hetta, men resultatet blef dock, att ståndet med 60 röster mot 9 beslöt stå fast vid det förra beslutet, och dessa båda stånds föredöme följdes äfven af bönderna. Borgareståndet åter, som redan förut varit af annan mening än de öfriga stånden, men då förklarat sig gifva efter för deras önskan, svarade nu, att ståndet ansåg regeringens sista meddelande innebära en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
