Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom de ofrälse stånden framträdde denna stämning ännu starkare. De höllo sammanträden samt rådgjorde rörande bevillningsfrågan med hvarandra, och deras svar på den kungliga propositionen hänvisade, likasom adelns, till reduktionen såsom säkraste hjelpkällan för rikets inkomster. Presteståndet åberopade härvid den skrift som afgafs af de ofrälse stånden vid 1650 års riksdag, och i bondeståndets svar hette det: »Kongl. maj:ts fasta jordegods, både af skatte och krono, äro största delen bortförlänta vordna i en så stor myckenhet och utan åtskilnad, jemväl på slika sätt och vilkor, att det till en god del sträfvar emot Sveriges lag, riksens allmänna stat och fäderneslandets bästa.»
Den sedan förra riksdagen utfärdade nya gårdsrätten för adeln var äfven föremål för de tre ofrälse ståndens gemensamma öfverläggningar, hvilka slutade med att de samfäldt till konungen afläto en inlaga, hvari yttrades, att denna gårdsrätt icke var af alla stånden gillad och att den tillade adeln i gemen en rättighet, som tillförene icke sträckt sig längre än till kungliga och furstliga personer och hof, samt dessutom lätteligen syntes vilja föra med sig »äfventyrliga konseqvenser så väl i justitiens administration som i kyrkodisciplinens öfning», hvarföre de tre stånden begärde att denna gårdsrätt måtte af konungen upphäfvas. I sammanhang härmed anhöllo de ock att konungen icke måtte bekräfta något stånds privilegier, förr än han fått tillfälle att dem noga öfverlägga.
Dessa beslut väckte mycken oro inom rådet. »Om oenighet utbrister mellan adeln och de öfriga stånden, mellan konungen och rådet, så ock inom sjelfva rådet, hvart vill det taga vägen?» utropade rikskanslern. I rådet misstyckte man, att presteståndet åberopat ständernas skrifvelse af 1650, och Stjernsköld anmärkte: »Eftersom presterne äro så snälle att göra förslag, borde man åter upptaga hvad som år 1649 afskaffades, att de skulle hålla knekt. På det sättet skulle vi snart stoppa de sadduceer munnen till.»
De inlemnade skrifterna meddelades af rådet åt adeln, bland hvilken rörelsen icke var mindre. Alla aflade ed att efterforska upphofsmannen till denna oro, och man beslöt afgifva ett svar, hvilket dock på kanslerns uppmaning affattades i fogliga ordalag. Adeln beklagade, att dess bemödanden att bibehålla ett godt förstånd med de öfriga stånden varit fruktlösa, samt att prester och borgare ej allenast utan adelns hörande besvarat den kungliga propositionen, utan ock dragit allmogen med sig till att underteckna och inlemna en skrift, som angriper adelns rätt. »Ståndet kunde ej inse hvad i gårdsrätten vore af den art, att det ingrepe i justitiens förvaltning eller i kyrkodisciplinen och önskade att de öfriga stånden ville derom lemna en närmare förklaring, men hoppades emellertid att kongl. maj:t måtte låta denna stadga komma till användning och, derest något väsentligt vore mot densamma att anmärka, låta sådant rätta, hvarefter alla undersåtar må denna stadga »med vördnad erkänna och sig behaga låta, icke det ena ståndet det andra missundandes sådana vilkor, som i sig sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
