Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»fullmyndige, regerande konung» samt hafva gifvit och mottagit öfliga ömsesidiga försäkringar och förbindelser, tillönskandes till sin styrelse Guds välsignelse. – Dernäst erkändes med tacksamhet hvad som i afseende å rikets förhållanden till utländska makter, så väl under hela tiden för förmyndarestyrelsen som särskildt under nu pågående krig mellan främmande stater, var gjordt både för det allmänna lugnet och för rikets särskilda. Slutligen beviljades två utskrifningar för åren 1673 och 1674 samt, i händelse af krig, för 1675, till samma antal och på samma vilkor, som vid näst föregående riksdagen, hvarvid adeln särskildt uttryckte den önskan, att alla missbruk, som vid utskrifningar plägade föröfvas med frälsefriheter af alla slag, måtte afskaffas. Städerna och de landsorter, som plägat utgöra båtsmanshåll, åtogo sig dess fördubbling i händelse af krig. Adelns i Skåne, Halland och Bleking skattlagde bönder, äfvensom krono- och skattehemmanen i samma landskap, skulle nu undergå samma vilkor i afseende å utskrifningen som bönderne i andra delar i riket, »dem i Halland allena undantagne, som i förra tider särdeles afskeden för sig betingat hafva». Deremot förklarade ständerna, att de ej kunde åtaga sig någon särskild penningebevillning, utan hänvisade till 1655 års reduktionsbeslut samt till hvad i 1660 års tillägg till regeringsformen och samma års riksdagsbeslut var stadgadt i samma ämne, under förhoppning att, om allt detta bragtes till verkställighet, »kongl. maj:t då visserligen icke ringa hjelp till finnandes varder». Skulle det ej göra till fyllest och kongl. maj:t på en allmän riksdag något vidare fordra, erkände ständerna sig skyldige att gå kongl. maj:t tillhanda med allt hvad de kunde och förmådde.
Drottning Christinas recess af år 1654 blef nu af konungen bekräftad och förklarades vara i allo gällande, utom hvad »menige riksens råd och ständer uti sitt konfirmationsbref af år 1660 sig förbehållit samt hennes maj:t sjelf godvilleligen afstått och sig tillförbundit hafver».
I de särskilda riksståndens besvär förnyades påminnelserna om lagens granskning och kyrkoordningens utarbetande, och för öfrigt återfinner man der de vanliga klagomålen och önskningarna angående lagskipningen, patronatsrätten, prejerierna af kronans tjenstemän, bristande efterlefnad af stadgarna om främmande religioners utöfning, de stora handelskompaniernas privilegier, förhöjda tullar och acciser, dagsverksskyldigheter och så vidare, hvilka klagomål och önskningar regeringen, likaledes på vanligt sätt, afspisade medelst löften, hänvisningar till gällande författningar och dylikt.
Riksförmyndaren ingåfvo en utförlig berättelse om huru styrelsen blifvit förd under konungens minderårighet och erhöllo af honom ett »qvittobref», hvari han förklarade, att som den afgående styrelsen begärt, att »vi ville till deras och deras efterkommandes försäkring förklara vårt goda nöje, som vi öfver deras förda regering och förmynderskap hafve, och dem på all mensklig händelse gifva vårt qvittobref,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
