Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningeväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade den tillsatta kommissionen fortsatt undersökningen rörande bankens ställning och förvaltning, hvarvid Bonde yttrat flera anmärkningar mot Palmstruchs åtgärder. Ända till året 1660 hade ingenting varit att anmärka emot bankens förvaltning; men från den tiden hade Palmstruch begynt uttaga penningar utöfver det belopp, hvartill han var berättigad, samt dermed fortfarit, oaktadt Bonde i sin egenskap af verkets öfverinspektör sådant förbjudit, så att Palmstruch nu vore skyldig banken en summa, svarande mot hela den befintliga bristen. Kreditivsedlarnes utgifvande hade skett emot Bondes råd, och genom Palmstruchs tillställningar hade de blifvit gängse i allmänna rörelsen samt äfven i vissa afseenden varit nyttiga, men genom missbruk blifvit skadliga. Deras antal hade icke kunnat beräknas af kassörerna, emdan de utgifvits direkte af direktören. Äfven hade utlåningarna varit öfver höfvan utsträckta och utan behörig säkerhet, hvilket Bonde äfven anmärkt, men utan att dervid fästats afseende.
Kommissionens utlåtande synes hafva utfallit i öfverensstämmelse med Bondes, ty rådet frikallade denne från allt ansvar, men stälde i Maj 1667 Palmstruch under tilltal inför Svea hofrätt. Han ville dock ingalunda ensam vidkännas ansvaret för bankens ställning, utan uppgaf såsom delegare i densamma och delaktige äfven i ansvaret rikskanslern, riksskattmästaren Gustaf Bonde, riksråden Sewed Bååt, Schering Rosenhane och Christer Bonde, samt en mängd andra dels embetsmän, dels köpmän, hvilka eller hvilkas arfvingar Palmstruch yrkade måtte dela samma ansvar som han. Det var ock ett allmänt spridt rykte, att rikskanslern mycket blandat sig i bankens styrelse och förmått Palmstruch att utgifva ett utöfver motsvarande tillgångar sträckt antal sedlar, af hvilka rikskanslern sedermera skulle med honom dela vinsten. Hofrättens protokoll öfver förhören lemna för öfrigt inga upplysningar om orsakerna, hvarför banken måst inställa sina betalningar, eller om hvad man egentligen lade Palmstruch till last, hvilket tyckes antyda, att regeringen eller åtminstone någon framstående medlem deraf varit invecklad i bankens affärer. Palmstruch fick emellertid ensam bära ansvaret och dömdes af hofrätten den 22 Juli 1668 att, för det han vid bankens förvaltning gjort sig skyldig till grofva missbruk, vara sina privilegier förlustig, inom sex månader till kronan gälda all genom hans förvaltning uppkommen skada och förlust samt derefter från Sverige och alla dess underlydande landskap förvisas. I fall han ej kunde lemna full ersättning, skulle han straffas med lifvets förlust.
Rådet fann domen väl sträng, och så väl regeringen som Stockholms magistrat förklarade att de hade ingenting emot dess förmildrande, hvilket dock öfverlemnades till hofrättens eget afgörande och samvetsgrannhet. Den honom ådömda ersättning kunde Palmstruch emellertid icke gälda och skulle således straffas till lifvet, men blef af regeringen benådad och frigafs ur sitt fängelse 1670. Han fick dock ej länge glädja sig åt sin återvunna frihet, ty han afled redan 1671, vid 61 års ålder. Domen öfver honom är intet vackert drag i svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
