Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena under de första regeringsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än Örnestedt; kanslisekreteraren och hofrådet Johan Adolf Rehnsköld, skildrad i grefve Gustaf Bondes svenska anekdoter såsom »en okunnig, dum och högfärdig tysk», men som dock ej tyckes hafva saknat skrifvareduglighet och som af De la Gardie synes blifvit framdragen dels för sin obetingade medgörlighet, dels äfven för att genom honom vinna hans svärfader Örnestedt, samt sekreteraren i kongl. rådkammaren Erik Lindeman, sedan 1669 adlad med namnet Lindensköld, sedermera friherre och grefve, då han kallade sig Lindsköld, under hvilket namn han är mest känd, en snillrik, lärd, arbetsam, skarpsinnig, gladlynt man, kanske den rikast begåfvade bland alla Carl XI:s embetsmän, med alla De la Gardies förtjenster och flera andra dessutom, men också med icke så få af hans fel, praktlysten, fåfäng, i ständigt behof af penningar samt icke särdeles samvetsgrann i sättet att förvärfva dem.
Jemte dessa embetsmän, hvilka De la Gardie utsett att biträda konungen i regeringsärendenas handläggning, hade han äfven försäkrat sig om två personer, som, hvar på sitt sätt, stodo med konungen i nära beröring – den ene hans f. d. lärare Edmund Gripenhjelm, hofkansler sedan 1671, riksråd och friherre i Januari 1673, med några af De la Gardies och Lindskölds förtjenster, men med vida flera af deras fel, samt förre lakejen och munskänken hos Carl Gustaf, kammartjenaren hos Carl XI, Zacharias Rehnhorn, i Mars 1673 befordrad till hofintendent och adlad med namnet Rehnberg, vid hvars död i början af året 1688 Carl XI antecknade i sin dagbok, att han i honom mist »sin trognaste och redligaste tjenare och vän här på jorden», och som också hos den unge konungen hade icke så litet inflytande, hvilket De la Gardie och hans vänner väl förstodo att använda till sin fördel.
För öfrigt försummade ingen af dem, som sålunda gingo konungen tillhanda, att draga fördel af det närmare förhållande, hvari de kommit till honom, och i synnerhet gaf De la Gardie flera nya prof på sin gamla förmåga att väl se sig till godo. Så fick han i Januari 1673 betalning för en sin fordran i det afrikanska kompaniet. I Maj fullgjorde konungen ett af Carl Gustaf gifvet, men ouppfyldt löfte om årligt underhåll af 4,000 rdr åt De la Gardies gemål, konungens faster Maria Euphrosyna. I September fick De la Gardie, på konungens befallning, från kammarkollegium låna 6,000 rdr, och i November efterskänktes 20,000 rdr, hvilka han var skyldig kronan – alltsammans »för hans trogna tjenster och bevisade kärleks skull».
Gripenhjelm hade af konungen fått den trakt på Kungsholmen, der lasarettet nu ligger, och uppförde der ett stenhus samt anlade en trädgård, båda ganska praktfulla. Hans son Nils blef redan i sitt 21:a år utnämnd till hofråd, och två af hans yngre söner erhöllo hvardera 2,000 rdr till företagande af utrikes resor. För öfrigt påstods att Gripenhjelm lät väl betala sig af alla, som genom honom sökte vinna några ynnestbevis af konungen, hvilket äfven sades om Lindsköld. Det berättades äfven, att dessa båda herrar förhjelpte hvarandra till dylika inkomster, hvarföre man liknade dem vid »presten pch klockaren»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
