Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Riksdagen i Upsala 1675
- Danska kriget 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men nödgades sedermera af smärtan efter fallet lemna kyrkan, hvarefter hans embetsåtgärder öfvertogos, betydelsefullt nog, af hans närmaste man inom kansliet – riksrådet Johan Gyllenstierna.
Danska kriget 1675.
Underhandlingarna med Danmark, hvilka svenska regeringen under de föregående åren skött temligen likgiltigt, hade, sedan Danmark i Juli 1674 ingått förbund med kejsaren, Spanien och Holland, blifvit från svenska sidan med mera intresse omfattade, emedan det nu för Sverige blef af yttersta vigt att om möjligt söka afhålla Danmark från hvarje steg, som kunde förorsaka ett fredsbrott mellan båda rikena. I sådan afsigt skickades, mot slutet af året 1674, Nils Brahe såsom utomordentligt sändebud till danska hofvet, med offentligt uppdrag att söka bringa till stånd ett förbund mellan Sverige och Danmark, samt tillika med ett hemligt att hos konung Christian V anhålla om hans systers, prinsessan Ulrika Eleonoras hand för Sveriges konung. Det dröjde icke särdeles länge innan det visade sig, att något förbund ej kunde tillvägabringas; men nu erhöll Brahe befallning att, oberoende af ett sådant, framföra sin konungs frieri – ett sista försök att förmå Danmark åtminstone till neutralitet. För Christian V kom detta anbud högst olägligt, emedan han redan beslutat sig för krig mot Sverige. Det var för honom icke svårt att upptäcka svenska regeringens afsigt med detta anbud just nu, och han insåg tillika hvilket ogynsamt intryck en dylik förbindelse skulle göra på hans nuvarande bundsförvandter, hvilka alla stodo i ett spändt förhållande till svenska regeringen i samma mån som denna slutit sig till Frankrike; men, å andra sidan, hade ett afslag varit att utsätta sig för en fara, hvilken Christian V ännu ej ansåg sig ega tillräcklig styrka att afvärja, och då dessutom så väl hans moder, enkedrottningen, som Griffenfeld rådde honom att samtycka, skedde det formligen den 7 Juni 1675.
Den mot Sverige fiendtlige kurfursten af Brandenburg vann emellertid allt större inflytande hos Christian V, som, sedan Sverige invecklat sig i ett krig inom Tyskland, ansåg tillfället vara inne att från Sverige återtaga hvad Carl Gustaf eröfrat från Danmark och möjligen ännu mera. För att försäkra sig om trygghet inom sina egna stater, innan han började krig mot Sverige, reste konungen i Juni 1675 till Rendsburg, att med hertigen af Holstein-Gottorp underhandla om neutralitet, och när i detsamma underrättelse ingick om svenskarnes nederlag vid Fehrbellin, ansåg sig Christian ej längre behöfva iakttaga något undseende med hertigen, utan tvang honom att, genom ett fördrag af den 30 Juni, åt konungen öfverlemna sitt krigsfolk samt sina fästningar Tönningen och Stapelholm, hvilka raserades, hvarefter danska hären förlades i Holstein och konungen reste till Köpenhamn att foga anstalt om flottans utlöpande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0653.html
