Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 27 Aug. afgick från Köpenhamn den danska flottan om 22 skepp under befäl af den norske sjöhjelten Kort Adeler, som utmärkt sig i venetiansk tjenst, och under den sedermera ännu mera berömde danske amiralen Nils Juel, hvarjemte holländske amiralen Binches förde befäl öfver 8 holländska skepp, som förenat sig med danska flottan. Denna kryssade under September månad mellan Skåne och Rügen, för att hindra svenska flottan att föra undsättningar till Tyskland, och i början af September gick en dansk eskader under amiral Rothstein till Göteborg för att gifva akt på dervarande svenska krigsfartyg; men höststormarne nödgade så väl flottan som eskadern att redan i början af Oktober återvända till Köpenhamn, der Adeler kort derefter afled.
Under tiden hade Christian V, i stället att, såsom ursprungligen varit hans afsigt och såsom Griffenfeld äfven ifrigt tillrådde, genast öfvergå till Skåne, låtit af kurfursten öfvertala sig att först vända sina vapen mot Sveriges tyska besittningar. Hans krigsförklaring utfärdades den 2 September, och vi hafva i det föregående omtalat den andel danska hären tagit i kriget mot den svenska inom Tyskland. För Sverige var det emellertid onekligen en lycka, att danska kriget började i Tyskland i stället för i Skåne, der man då var på intet sätt rustad för ett kraftigt försvar.
Under tiden hade i Sverige efter riksdagens slut försvarsanstalterna börjat, under den unge konungens egen ledning, bedrifvas med ojemförligt mera ifver och kraft än förut. Den plan, som nu uppgjordes för krigets förande, gick ut på att örlogsflottan, som före den holländskas ankomst ansågs den danska öfverlägsen, skulle med fotfolk, lifsmedel och hvarjehanda krigsförråd afgå till Pomern och Wismar, för att proviantera fästningarna och förstärka deras besättningar, hvarefter den skulle inlöpa i sundet och lägga sig utanför Köpenhamn, för att blokera danska flottan, hindra den holländska att inlöpa i Östersjön samt uppbringa fiendernas handelsfartyg. För att tvinga danskarne att draga sin krigsmakt ur Tyskland, skulle derefter riksmarsken med sitt rytteri och en del fotfolk hemtas öfver till Seland och der förena sina stridskrafter med dem, hvilka konungen ämnade från Skåne ditsända. På samma gång skulle Gabriel Oxenstierna föra en eskader från Göteborg till mynningarna af Elbe och Weser. Sjelf ville konungen vid vestra gränsen möta ett hotande anfall från Norge, och, sedan detta var tillbakaslaget, inbryta i Norge. Emellertid befalte konungen generalen Ascheberg skynda till Bohus läns försvar med alla trupper, som i hast kunde hopsamlas, och flera regementen sattes i rörelse för att understödja honom. Skansarne i skärgården förbättrades, qvarstad lades på alla holländska fartyg i svenska hamnar och all dansk egendom i Skåne konfiskerades. Fältmarskalken Gustaf Banér kallades till konungen för att gifva honom råd i afseende å krigets utförande. Rustningar bedrefvos i alla delar af riket och en större här samlades i Skåne, der generalen Fabian von Fersen, som nu befordrades till fältmarskalk, blef generalguvernör efter Banér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
