Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modigt som i sin ungdom, och Robert Lichton, som ansågs för den starkaste man i hela svenska hären, störtade sig med nya adelsfanan den ena gången efter den andra bland fienderna samt fick äfven den ena kulan efter den andra, utan att han lät deraf störa sig. I följd af högra flygelns undanträngande måste likväl både midten och venstra flygeln draga sig tillbaka för att ej blifva omringade; men när de hade stöd af Helgonabacken och de främsta husen i Lund i sin rygg, stannade de, vände åter fronten mot fienden och afvaktade hans anfall. Han tycktes likväl hafva förlorat lusten för ett närmare sammandrabbande, men använde å nyo sitt artilleri, hvaraf svenskarne nu voro helt och hållet i saknad, och desse ledo åter stora förluster. Mer än hälften af svenska fotfolket hade stupat, rytteriet äfven blifvit illa medfaret, och om konungen hade de ej sedan slagets början haft någon underrättelse, hvaraf de slöto, att hans flygel blifvit slagen och nu förföljdes af fienden. Ställningen var sålunda nu högst bekymmersam, och inom det högre befälet började man redan öfverlägga om man icke med hvad som ännu återstode af hären borde draga sig till Malmö, då i detsamma en besynnerlig rörelse märktes inom danska linierna: kanonaden upphörde och inom några minuter vände samteliga de fiendtliga trupperna om och satte sig i rörelse norr ut. Anledningen till denna oförmodade vändning blef dock snart förklarad.
Sedan konung Carl jagat den flyende danska venstra flygeln ända till Lydde-å, stannade han, emedan dels hästarne voro uttröttade, dels en mängd af hans folk dröjde i danska lägret, der stort byte togs, bland annat konung Christians bordservis och andra dyrbarheter samt hela danska trossen. Konungen och Helmfelt samlade dock åter de spridda sqvadronerna samt vände om till Lund, hvarifrån man nu var en hel mil aflägsnad. Man hade hoppats, att äfven de öfriga afdelningarna af svenska hären haft samma framgång, men snart nog erfor man att förhållandet varit helt annorlunda. Marschen påskyndades nu så mycket med de uttröttade hästarne var möjligt, men när konungen närmade sig Lund, fann han emot sig fiendens 24 sqvadroner och 5 brigader i full slagordning, med talrikt artilleri, och mot denna styrka kunde han föra endast 10 uttröttade sqvadroner utan hvarken fotfolk eller kanoner. Icke desto mindre beslöt han, kosta hvad det ville, slå sig igenom den fiendtliga öfvermakten, för att förena sig med återstoden af sin här, om den ännu hölle stånd. Han lät samteliga sqvadronerna formera en linie, red till hvar och en samt uppmanade soldaterne till uthållighet i så bevekliga ordalag, att alla rördes deraf och högt ropade, att de gerna vågade lifvet för sin konung. Derpå befalte han dem att icke inlåta sig i någon allvarsam strid med fienden, utan endast söka tränga sig igenom de fiendtliga sqvadronernas luckor och sedan samla sig på andra sidan.
Danskarne, då ännu inbegripne i strid med svenska midten och venstra flygeln, blefvo icke litet
förvånade öfver nya truppers ankomst och togo dem i början för anländande förstärkningar, men
snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
