Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1678 och 1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan med egna stridskrafter söka återtaga de orter, fienden ännu innehade i hans rike. I medlet af Juli ryckte han mot Helsingborg, som innehade en dansk besättning af 1,500 man och som nu blef allt trängre instängdt. Med någon synnerlig ifver drefs dock ej belägringen, emedan konungen hoppades genom de redan började fredsunderhandlingarna komma i besittning af så väl denna stad som Landskrona utan blodsutgjutelse. Också var ingendera staden i svenskarnes händer, då stillestånd slöts den i September, hvarmed kriget slutade.
I Bohus län hade Stenbock i början af Mars försökt återtaga skansen vid Uddevalla, som innehades af norrmännen; men Gyldenlöwe samlade i hast sitt rytteri och kom så oväntadt öfver de belägrande, att dessa den 13 Mars måste upphäfva belägringen och draga sig tillbaka öfver Göta elf. Derefter företog Gyldenlöwe ett ströftåg åt Vermland, der han framträngde ända till Carlstad och uppbrände nära 200 byar. Under tiden ryckte Stenbock i början af Juli åter mot Uddevalla, hvilket nu formligen belägrades; men besättningen försvarade sig modigt och så fick Gyldenlöwe tillfälle att å nyo komma till dess undsättning, och äfven nu måste svenskarne upphäfva belägringen och draga sig tillbaka till Göteborg, hvarefter ytterligare fiendtligheter ej föreföllo.
Från Jemtland gjorde generalmajor Planting i slutet af Juli ett infall i Trondhjems amt och förstörde kopparverken vid Rörås, men då norrmännen till öfverlägset antal samlat sig för att afskära hans återtåg, nödgades han den 1 Augusti i största hast draga sig tillbaka öfver gränsen.
Danska flottan hade detta år blifvit bragt till ännu större styrka än det föregående, för att kunna mäta sig med den väntade franska; men medan Juel låg qvar i Öresund i afvaktan på denna, kryssade Hans Wachtmeister med svenska flottan omkring i Östersjön och sökte återtaga Gotland, hvilket dock ej lyckades. När det slutligen visade sig, att ingen fransk flotta vore att befara, gick Juel den 26 Juni in i Östersjön, och nu måste de svenska krigsskeppen åter söka skydd i Kalmar sund, dit äfven danska flottan ankom den 19 Juli, men fann den svenska så väl skyddad, att mot densamma ingenting kunde uträttas, utom att skeppet Nyckeln, som stött på grund, sköts i brand och sprang i luften, hvarefter flottorna åtskildes.
Genom stilleståndet den 1 och freden i Lund den 26 September 1679 slöts kriget. Det hade, med högst få undantag, förts olyckligt för Sverige, utom der konungen personligen lifvat och hänfört sina krigare. Det hade ock för Sverige varit ytterst kostsamt och betungande. Frankrike hade visserligen i underhållspenningar betalt omkring 5 millioner rdr, men denna för den tiden högst betydande summa hade ej på långt när varit tillräcklig, utan svenska folket hade måst underkasta sig drygare gärder, än det dittills någonsin utgjort, och ändock hade konungen nödgats dels sälja kronogods, ehuru till mindre belopp, dels förpanta sådana för öfver 2 millioner daler silfvermynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
