- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
691

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1678 och 1679 - Kriget i Tyskland, 1676-1679

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessutom hade Skåne, Bleking, Halland, Bohus län, Dal, vestra delarna af Vermland och Vestergötland samt större delen af Jemtland blifvit härjade och förödda, städerna Åmål, Venersborg, Strömstad, Kongelf, Laholm, Engelholm, Lund och Vestervik helt och hållet eller till större delen brända, omkring 40 örlogsfartyg och 100,000 man gått förlorade samt flera orter blifvit så utblottade på folk, att den manliga befolkningen der utgjordes endast af gossar och gubbar. Det hade dock visat sig, att Sveriges krafter, om de ock ej voro tillräckliga att försvara besittningarna på andra sidan Östersjön, likväl förmått värna det egentliga Sverige samt bibehålla de från Danmark gjorda eröfringarna, och en stärkt nationalkänsla, en varm tillgifvenhet för den unge konungen, hvars mod, ihärdighet och aldrig tröttnande omsorger mer än något annat verkat, att danska kriget för Sverige slutade utan någon uppoffring af dess område, voro fördelaktiga följder af kriget. En ännu större vinst var, att den unge konungen der blifvit botad för sin krigslystnad, hvilken i början fans hos honom i icke mindre grad än hos fadern, samt derefter kunde odeladt egna sig åt den inre styrelsens omsorger.

Kriget i Tyskland, 1676–1679.


Kriget i Tyskland fördes i början af året 1676 på två särskilda punkter, Bremen och Pomern. I Bremen hade dock svenskarne i behåll endast hufvudorten Stade, med 16,000 invånare och 3,000 mans besättning under befäl af generalguvernören, fältmarskalken Henrik Horn. Mot denna hufvudort riktades nu fiendens anfall, sedan det öfriga af Bremens och Verdens områden redan var i dess våld. I April närmade sig de lüneburgska trupperna under generallöjtnant Chauvet och började på afstånd omsluta staden. Kort derefter infunno sig de münsterska under biskopens eget befäl och så de danska under generalmajor Bauditz, då belägringshären uppgick till 20,000 man. En dansk eskader lade sig på Elbe-floden för att afskära tillförseln från sjösidan. Stade ligger nemligen ungefär 2/3 svensk mil från Elben vid den deri utfallande Schwinge-ån, vid hvars mynning svenskarne för att bibehålla förbindelsen med floden anlagt en skans, förenad med fästningen medelst en dam, å hvilken ett mindre verk, Gatsdorfer-skans, var anlagdt. Mot dessa båda skansar riktade fienden, understödd af danska eskadern, till en början sitt hufvud-anfall, emedan om fästningen blefve afskuren från all tillförsel sjöledes, måste den snart blifva uthungrad. Horns förhoppning stod nu också hufvudsakligen till den undsättning, som med en svensk eskader under amiral Sjöblads befäl väntades från Göteborg; men innan den hann anlända, måste Schwinger-skans, oaktadt den modigt försvarades af öfverste Axel Wachtmeister, gifva sig den 4 Juni, och när dagen derpå Sjöblad, som varit uppehållen af motvind, dit anlände, kunde han ej landsätta sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free