Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Tyskland, 1676-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammandrabbning, den danska högra flygeln, som blifvit illa åtgången, måste draga sig tillbaka. Tillika hade danske öfverbefälhafvaren Rumohr blifvit dödligt sårad af ett bland de första skotten och måst föras ur striden, hvarefter ingen ville öfvertaga ledningen af det hela. Också gjorde danska hären, oaktadt sin öfverlägsna styrka, intet försök till anfall, hvarföre Königsmarck i stället ryckte den närmare in på lifvet och lät nu sina kanoner spela mot danska venstra flygeln, som sedermera af svenska rytteriet bragtes i oordning samt nödsakades rymma fältet, hvarefter äfven danska rytteriet på högra flygeln gaf sig på flykten och fotfolket nedlade gevär. Så slutade striden vid middagstiden. Den hade kostat svenskarne i döda och sårade 200, danskarne 400 man, hvarjemte hela deras fotfolk blifvit taget till fånga, samt 16 kanoner och 4 mörsare fallit i svenskarnes händer. De danske öfverstarne lyckades på en liten båt komma undan till ön Üsedom, men det ur striden flyktade manskapet måste den 10 gifva sig, då det fick aflemna vapen och hästar, med hvilka senare det svenska rytteriet nu gjordes väl beridet. Följande dagen sände Königsmarck fotfolket till Stralsund, Greifswald och Neue Fähr, jemte de stora förråd, danskarne samlat för vintern och som nu kommo svenskarne väl till pass. Med de eröfrade fanorna och standaren skickades öfverste Carlson till Sverige, att till konungen framföra underrättelsen om den vunna segern.
Detta glädjebudskap hade likväl varit föregånget af sorgeposten att Stettin måst gifva sig. Försvaret hade dock varit fortsatt till det yttersta samt kunde väl jemföras med Warschaus af Wittenberg och Krakaus af Würtz under Carl Gustafs krig. De belägrande hade bortskjutit 150,000 kulor, 54,000 granater och 98,000 skålpund krut. De belägrade hade förlorat 2 öfverstar, en öfverstelöjtnant, 4 majorer, 40 kaptener och lika många subalternofficerare, 2,000 af borgerskapet hade blifvit dödade under belägringen, och besättningen från 3,000 man sammansmält till 300. De flesta husen i staden voro sönderskjutna eller lågo i aska, och slutligen gjorde hungersnöden hvarje ytterligare försvar omöjligt. Den 26 December ingicks en för de modiga försvararne hedrande dagtingan. Svenskarne fingo fritt aftåg till Lifland och borgerskapet erhöll bekräftelse på de flesta af sina privilegier. Den 1 Januari 1678 uttågade den svaga återstoden af besättningen. Wulf begaf sig till Stralsund och utnämndes snart derefter till guvernör öfver Finland, men dog redan följande sommar. Kurfursten höll den 6 Januari sitt intåg i den förödda staden, der han förordnade generalmajor Schwerin till kommendant, hvarefter han återvände till Berlin och lät sina trupper gå i vinterqvarter.
Emellertid hade genom segern på Rügen svenskarnes ställning i Pomern blifvit betydligt förbättrad. De fleste bland de 5,000 fångarne, till större delen värfvade tyskar, gingo i svensk tjenst och Konigsmarcks här blef härigqnom så förstärkt, att han kunde i Februari 1678 med 5,000 ryttare och 14 kanoner göra ett ströftåg inåt Mecklenburg, sedan han återtagit gränsstaden Tribesees och satt sig i besittning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
