Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Tyskland, 1676-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mecklenburgska gränsfästningen Ribbenitz. Hans rytteri ströfvade ända till Wismar och holsteinska gränsen samt indref öfver allt starka kontributioner. I medlet af Mars återvände han till Stralsund och lät sina trupper gå i qvarter på Rügen, dit vice amiral Rosenfelt anlände från Kalmar med 22 fartyg, lastade med lifsmedel och krigsförråd, samt kom äfven lyckligen tillbaka. Sedermera skedde under våren och sommaren endast några smärre ströftåg å ömse sidor, men Königsmarck väntade förgäfves ny undsättning från Sverige, emedan danska flottan fortfarande beherskade Östersjön.
Först i September blefvo konung Christian och kurfursten öfverens om ett gemensamt företag mot Rügen. Landstigningen skulle den 12 September företagas på två särskilda ställen, på det Königsmarck skulle nödgas splittra sin styrka. Juel med danska flottan intog i början af September 3,000 man norska trupper under generalmajor Löwenhjelms befäl, hvilka tidigt på morgonen den 12 September landstego vid Wittow i norra delen af ön och genast började förskansa sig. Den här af 12,000 man, kurfursten under tiden sammandragit vid Peenemünde, hade ej å den utsatta dagen kunnat inträffa, men landsteg den 13 vid Altenkamp nära Putbus å öns sydöstra kust och omgaf sig likaledes med förskansningar. Till öns försvar hade Königsmarck endast 4,000 man, mest rytteri, samt 80 kanoner, uppstälda på de vigtigaste punkterna vid kusten. Inseende omöjligheten att med denna ringa styrka försvara sig mot den nära fyrdubbelt talrikare fienden, skyndade han att öfvergå till Stralsund, för att så mycket kraftigare försvara denna stad, hvarefter skansen vid Alte Fähr gaf sig den 15, då 700 man, som ej hunnit öfver sundet till Stralsund, blefvo fångne, och den vid Neue Fähr den 16 September.
Danskarne stannade på ön, men kurfursten öfvergick med sina trupper till fasta landet, der 4,000 lüneburgare ytterligare slöto sig till hans här, samt började den 24 September belägra Stralsund. Sedan löpgrafvarne blifvit uppkastade, öppnades den 10 Oktober elden ur 80 grofva kanoner, 22 mörsare och 55 haubitser. Likasom vid Stettin riktades den mindre mot fästningsverken än mot husen och kyrkorna, och redan följande dagen stod staden öfver allt i brand. Borgarna, redan förut rubbade i sin trohet genom kurfurstens nådiga skrifvelser och hemliga underhandlare, gjorde nu formligt uppror mot Königsmarck, som häraf nödgades redan på aftonen den 12 Oktober börja underhandlingar. Den 15 underskrefvos kapitulationsvilkoren, enligt hvilka svenskarne, så väl krigare som civile embetsmän, skulle få fritt aftåg till Sverige, dit de skulle föras på kurfurstens bekostnad.
Nu återstod för svenskarne endast Greifswald, hvars beskjutning började den 4 November och som gaf sig dagen derefter under samma vilkor som Stralsund.
Derefter samlades å ön Üsedom de 4,500 man, som utgjorde hela återstoden af svenska krigsmakten i Tyskland. Kurfursten påskyndade så mycket han kunde fartygs anskaffande för deras öfverförande, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
