Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredsunderhandling på närmare håll än i Nimwegen komma till rätta med hvarandra. Kejsaren hade gifvit förslaget härtill, för att få freden i norden återstäld så mycket snarare och utan Frankrikes inblandning. På hans uppmaning hade kurfursten af Sachsen åtagit sig att vara medlare samt i Maj 1679 sändt en af sina diplomater, friherre von Gersdorf, till Danmark och Sverige. Af båda makterna antogs denna bemedling så mycket hellre, som båda voro lika angelägna att befrias från Frankrikes »diktatoriska förmynderskap». Med den vanliga långsamheten i den tidens diplomatiska förhandlingar dröjde det likväl till långt fram i Juni, innan man ens kunde komma öfverens om sättet och orten för underhandlingarnas förande, och först den 26 Juni blef preliminärtraktaten undertecknad.
Enligt deri träffad öfverenskommelse sammanträdde så väl de krigförande makternas som den medlandes sändebud i Lund, som med kringliggande område till 3 mils omkrets förklarades neutralt. De svenska ombuden voro riksrådet grefve Johan Gyllenstierna och kanslirådet Frans Joel Örnestedt; de danska grefve Anton af Aldenburg, friherre Jens Juel, en broder till sjöhjelten Nils Juel, samt Conrad Bierman-Ehrenschild af sydtysk börd, som från fransk öfvergått till dansk tjenst. Frankrikes ombud var markis de Feuquières och Sachsens friherre N. von Gersdorf. Bland alla dessa diplomater var Johan Gyllenstierna genom kraft, beslutsamhet, insigter och framtidsblick onekligen den mest framstående, hvars öfverlägsenhet också mer och mer gjorde sig gällande, alltefter som underhandlingarna fortskredo; men i Jens Juel hade han en värdig motståndare, som i säker blick, fin beräkning, seghet och ihärdighet var honom fullt vuxen, ehuru i djerfhet och kraft honom underlägsen. Sammanträdena höllos i domkyrkan, och förhandlingarna fördes skriftligen, så att hvar och en af de vid kongressen representerade makterna inlemnade en skriftlig förklaring om sina fredsvilkor till den medlande, hvarför endast Sachsen erkändes, ehuru mycket Feuquières än bemödade sig att äfven få Frankrike betraktadt såsom sådan.
Den 26 Juni öfverlemnade Gyllenstierna till Gersdorf det svenska fredsförslaget, innefattande en fordran om fullständigt återställande af allt hvad under kriget blifvit taget från Sverige, jemte skadestånd, hvars belopp de svenska sändebuden förbehöllo sig rätt att framdeles få uppgifva, samt slutligen ett yrkande, att hertigen af Holstein, som hade att återfå hvad enligt fredsfördragen i Roskild och Köpenhamn blifvit honom tillerkändt, måtte ega att vid kongressen genom eget sändebud bevaka sina intressen.
Samma dag inlemnade äfven de danska sändebuden sitt fredsförslag, som lydde helt annorlunda. Landskrona och Helsingborg skulle afträdas till Danmark, Malmö slott raseras samt Sveriges tullfrihet i Öresund och Belterna upphäfvas. Hertigen af Holstein förbigicks med tystnad.
Några dagar senare lemnade båda makternas sändebud till medlaren nya förklaringar, i hvilka hvar och en yttrade sig om motpartens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
