Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag, men slutade med att stå fast vid sitt eget. Hvad hertigen af Holstein beträffade, förklarade de danska sändebuden, att de icke med honom kunde ingå i någon underhandling, eftersom hans anspråk rörde Danmarks inre förhållanden, som kunde och borde biläggas mellan Danmarks konung och hertigen, utan någon främmande makts mellankomst.
Knappt hade likväl dessa nya förklaringar blifvit utbytta, innan underrättelse kom, att Ludvig XIV för Frankrike och Sverige ingått fred med Brandenburg den 29 Juni, hvarigenom Danmark förlorat stödet af en vigtig bundsförvandt, och tillika kom nu från den franske konungen en förklaring, genom hvilken han för Frankrike och Sverige tog i anspråk rättigheten att fordra skadestånd för det freden genom Danmarks förvållande fördröjdes. Christian V fann härefter ingen annan utväg än att, likasom förut hans bundsförvandt kurfursten, fly till Ludvig XIV:s ädelmod, hvarigenom fredsunderhandlingen flyttades från Lund till Paris. Genom denna förnedring vann han likväl ingenting annat än den tillfredsställelsen, att äfven Sverige ännu en gång fick underkasta sig förödmjukelsen af en fred å dess vägnar ingången af Frankrikes konung, utan den svenske konungens hörande eller medgifvande. Det skedde i Fontainebleau, der fredsfördraget mellan Frankrike och Sverige, å ena sidan, samt Danmark, å den andra, undertecknades den 2 September 1679, under vilkor att Sverige återfick allt hvad genom frederna i Brömsebro, Osnabrück och Köpenhamn tillfallit detsamma. Ludvig åtog sig att anskaffa den svenske konungens ratificering. Genom en särskild dagen derefter undertecknad afhandling mellan Frankrike och Danmark återfick hertigen af Holstein allt hvad han under kriget förlorat.
Sverige hade sålunda genom Frankrikes mäktiga beskydd erhållit fred med alla sina fiender och återfått hvad det före krigets början innehaft, med några föga betydande undantag. Det hade härför haft att tacka snarare det politiska system Ludvig XIV omfattat, hvilket fordrade, att Sveriges makt skulle vara oförminskad, för att kunna vara Frankrike till så mycket större nytta i Tyskland, än hans ädelmod eller ridderliga erkännande af sin skyldighet mot en bundsförvandt, som för Frankrikes skuld kastat sig i kriget. De förödmjukelser, hvarmed han lät svenska regeringen betala hans beskydd, vittna tillräckligt, att han ej kunde berömma sig af någon sådan ridderlighet, hvilken för öfrigt fans lika litet äfven hos svenska regeringen, som vid flera tillfällen visat sig färdig att öfvergå till Frankrikes motståndare, om Sveriges fördel derigenom kunde bättre befrämjas. De lidna förödmjukelserna hade emellertid gjort ett djupt intryck på Carl XI:s stolta sinne och icke mindre på Johan Gyllenstiernas. Hos båda hade de framkallat en liflig önskan att för framtiden kunna göra sig oberoende af denna anspråksfulla beskyddare, och Gyllenstierna trodde sådant bäst kunna ske genom en närmare anslutning till Danmark. Han hade derföre genast i början af underhandlingarna i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
