Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Gyllenstiernas välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dess öfverläggningar; men lagligen bestod ännu rådets myndighet, och det bildade i Stockholm på visst sätt en regering får sig. Dess befattning inskränkte sig dock till revisionssakerna och till något deltagande i bestyret med rustningarna; men om det hela af riksstyrelsens gång var det i okunnighet, utom när konungen då och då infordrade dess utlåtande i vigtigare mål. Denna rådregerings skaplynne var för öfrigt ungefär detsamma som förut. Enigheten inom rådet var visserligen större, men långsamheten i ärendenas handläggning och lojheten hos de särskilda riksråden voro sig temligen lika. Stundom kunde konungens bref icke brytas, derföre att riksråden voro på landet, och under det i Ljungby den ena resolutionen följde tätt på den andra, kunde i Stockholm ärendena hvila en hel månad.
Rikskanslern hade nu öfvergifvit både rådet och sig sjelf. Alltsedan riksdagen i Upsala hade han blifvit intagen af en olycklig föreställning att hans lif var hotadt, och han vågade knappast lemna sitt grefskap. I April 1678 befalte konungen honom att resa till Stockholm för att föra ordet i rådet, men han blef på egen begäran härifrån frikallad. »Gud vet hvad som möter mig i Stockholm», skref han. »Det är såsom denna tiden hade frossa med omvexlande rysningar och feber. Gud gifve den en god läkare!» Hans borgenärer började äfven ansätta honom, men icke desto mindre erbjöd han sig att med en ansenlig summa understödja den lifländska expeditionen, hvarföre han af konungen erhöll ett tacksägelsebref. Efter riksdagen i Halmstad utgaf han en vidlyftig skrift till sitt försvar, i hvilken han i synnerhet utförligt afhandlade rikets yttre politik. Den blef mycket spridd och väckte stort uppseende, men ådrog honom skarpa förebråelser af konungen, »emedan sådana skrifter icke voro af natur att komma för hvar mans ögon, hvarigenom statens hemligheter och förnämligast konungens egna i sin regeringstid fattade resolutioner den gemene mans omdöme exponeras.» Kanslern befaltes derföre draga skriften tillbaka, och äfven landshöfdingar och biskopar fingo befallning att indraga den. Rådet, som tagit rikskanslern och hans skrift i försvar, fingo äfven uppbära förebråelser, men för öfrigt voro konungens bref till rikskanslern vänliga, ehuru de icke innehöllo något förtroende i regeringsärenden.
Att De la Gardie emellertid ej var någon vän af Gyllenstierna, visste något hvar, och till honom vände sig derföre den orolige Dulle Banér, som äfven var en af Gyllenstiernas bittraste fiender, med en anklagelse, som skulle helt och hållet störta denne. Under Oktober månad 1678 infann sig grefve Banér hos rikskanslern i Stockholm och uppgaf, att en sammansvärjning mot konungens lif var å bane, för hvilken bröderne Johan och Göran Gyllenstierna stodo i spetsen. Såsom vittne åberopade han vice presidenten Arvid Ivarsson Natt och Dag och en öfverste Lillie. Redan vid föregående tillfällen hade Banér hos De la Gardie anfört dylika beskyllningar mot Gyllenstiernorna, men då han allmänt betraktades såsom oefterrättlig, hade rikskanslern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
