Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Gyllenstiernas välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den westfaliska och Köpenhamns-freden. Sverige gick också slutligen ur kriget utan någon nämnvärd förlust i område, men derför hade det haft att tacka Frankrikes beskydd, hvilket Ludvig XIV låtit svenska regeringen känna på ett sätt, som ofta nog varit så förödmjukande, att det hos Carl XI måste framkalla en bestämd obenägenhet att för framtiden underkasta sig ett dylikt beroende. Gyllenstierna hade derföre, utan att dock bryta med Frankrike, hvars vänskap åtminstone tills vidare var för Sverige fortfarande behöflig, sökt och lyckats tillvägabringa ett nära förbund med Danmark, hvarigenom de båda nordiska rikena borde kunna göra sig mera oberoende än dittills af de öfriga europeiska makterna, hvilket för öfrigt, hvad Sverige beträffade, skulle ske genom upprättandet af en stark krigsmakt både till lands och sjös, hvartill en utsträckt reduktion skulle lemna tillgångar.
Den 8 Oktober 1679 ratificerade Carl XI på en gång fredsfördraget med Danmark, försvarsförbundet med samma makt samt förmälningsfördraget, och den 15 i samma månad upplöstes hären, vesterbottningarne och dalregementet öfverfördes till Tyskland, för att besätta de af fienden utrymda orterna, de öfriga regementena hemförlovades och flottan fick nu för första gången sitt vinterläger vid blekingska kusten. Hans Wachtmeister hade redan i slutet af Augusti derom gjort framställning hos konungen och fått tillåtelse att välja hvilken hamn vid denna kust, han sjelf ansåg mest tjenlig, då han valt den vid Trotsö, nära sydöstra hörnet af Bleking. Snapphanarne afväpnades. För att gifva mera styrka åt försvaret af de landskap, som voro mest utsatta för fiendtliga anfall, sammanslogos flera af dessa landskap till generalguvernementer, och styrelsen öfver dem anförtroddes med vidsträckt myndighet åt män, som utmärkt sig i kriget. Så blef Johan Gyllenstierna generalguvernör i Skåne, Halland och Bleking; Rutger von Ascheberg i Göteborg med de närmaste häradena af Vestergötland, jemte Bohus län och Dalsland; Hans Georg Mörner i Kronobergs och Jönköpings län, samt Otto Wilhelm von Königsmarck i Pomern.
För att upphjelpa de af kriget förödda landskapen ur det förfall, hvari de råkat, vidtogos åtskilliga åtgärder. Så utfärdades den 26 November 1679 ett kungligt bref, som gaf tillkänna, att, emedan en stor del af gårdarna i Skåne, Halland och Bleking blifvit öde, så skulle eho som ville, helst bland allmogen »ofvan gamla gränsen», få öfvertaga en sådan gård och å den njuta skatterätt. För gårdarnas bebyggande beviljades tullfrihet för införsel af trävirke från närmaste landskap. Invånarne i Bohus län återfingo, »i anseende till landets slätta tillstånd», frihet att drifva sin gamla handel på Norge. Allmogen i Bleking fick tillbaka sina båtar för idkande af sillfiske, som då ännu bedrefs vid denna kust, samt frihet att idka sjöfart på utrikes ort. Med anledning af pomerska ständernas berättelse om det elände, hvari detta landskap råkat under kriget, förordnades en särskild kommission, att undersöka förhållandena i de tyska provinserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
